Nu, när alla lag tjänar pengar på ölhävning (elitidrott och alkohol är sammansvetsade) söker Gif inkomster bortom de sorgligt låga publikintäkterna. En ny läktare med pub eller bar? Ett tält till för frusna Vip-gäster? Godare korv med hemlagat mos? Ballonger till de minsta? Plasttrumpeter, blåvita?

Allt är bättre än att tvingas sälja den bäste varje år. Hur många klubbar räknar nu på Orlov?

En diskussion, experter emellan, i väntan på avspark i Norrporten Arena i Sundsvall. Varma utrymmen, inbjudande restaurang, rymliga toaletter, strålande sikt. Inga pelare från förra sekelskiftet. En modern liten arena mitt i stan. Från bussen två meter till entrén.

I Gävle rivs snart för den nya läktaren, men de andra står kvar i några decennier till. Nostalgiker förenas med hemmansägarna i de burgna kvarteren för att stänga utvecklingen. Det är bara att ge upp.

Men i morgon nytt kontrakt med Allsvenskan. Gif var totalt överlägset i Sundsvall och vi som satt och frös (bekväma stolar) sneglade mer på klockan än på matchen. Hugosson, sysslolös, joggade omkring i straffområdet för att inte frysa fast.

Dahlberg avslutar säsongen med sitt första mål, det räcker. Sedan räknar vi ner till de välförtjänta hyllningarna.

SVT hade formerat trupperna, längst fram den dråplige mångtyckaren från Norrsundet, han är ofta mot men också för, om frågan är rätt ställd. Vid sidan av honom gnällbältets klagande och mest påfrestande röst. Hon är mot. En bit bort en tidigare SSU-ordförande som körde ungdomsförbundet mot avgrunden. Han tvingades ut i tid. Nu vill han sopa undan ideologin och förvandla moderpartiet till en kopia av den förklädda nyhögern.

De pratade på, mest för att slita åt sig ordet. Men inget blev sagt, som vanligt i ”Debatt”. Några akter, är väl meningen, av samhällsfrågor, fördjupning och klargörande ännu en gång förvandlat till kasperteater. När orden blev hängande i luften riktades mikrofonen mot pingstpastor Stanley Sjöberg, hur ska vi ha de t med bögarna?

Jag knäppte över till BBC, där ställs snart Bildt upp i Hard Talk, som på några minuter får mer sagt än tio timmar, eller veckor med ”Debatt”.

Men Mona Sahlin? Redan för tre veckor sedan förutsåg jag myteriet. En röst viskade: ”Mycket på gång nu. Det jäser”.

För en gångs skull hem i tid från mitt lilla arbetsrum, snart lämnat för alltid. Som vilken tjänsteman som helst stämplade jag ut efter fem och körde söderut. Redan vid Hemsta anpassning till den kö som sträckte sig ända till Skutskär. Några tjog bilar hasade sig fram i 70. Meningslöst att ens tänka på att köra om, från andra hållet lika lång kö.

Jag har kört här i en mansålder, på alla underlag, men aldrig känt mig så jävla irriterad, närmast frustrerad. Snart lägger jag mig först i kön, sätter farthållaren på femtio och ger fingret åt alla som blinkar och tutar.

Roger Hedlund kallas till riksdagen för att staga upp Margareta Sandstedt, lika vilsen i EU-nämnden som i partiprogrammet. Jag informerade henne, diskret, om att SD är motståndare till Europeiska unionen och att hon därför förväntades rösta mot varje förslag som stärker EU. Bra att känna till.

TV-dokumentären om SD i torsdag bekräftade några bilder; ett grabbgäng leder ett enfrågeparti. Dimmiga föreställningar om fosterlandet, traditioner och det genuint ”svenska”. Miljarder räknas hem på ena handens fingrar, och en räknedosa. Åkesson räknade på fingrarna, kollade i dosan; en miljard till!

Stormtrupperna består av yngre män rekryteras ur de kadrer Jan Björklund brukar kalla ”handens folk”. De, och alla andra, är missnöjda. Muslimer bakom allt som inte är gott i landet.

Konfronterad med en journalist som läst på, och lagt muslimerna åt sidan, tappar Jimmie Åkesson fattningen och väser ”rövskalle”. Han fick över 300 000 röster.

Skvaller, tjatter, pladder. Kungens härold rycker ut till majestätets försvar. Dick Harrison, som försöker skriva historiska bestsellers, avfärdar boken. För många anonyma källor. Vem tror på kungens frillor, nu tärda av tid och levnad?

Det skulle han aldrig skriva om manliga journalisters avslöjanden om Nixon, Reagan, Bush, Clinton eller Obama. Eller för den delen Reinfeldt och Persson. Om Sahlin kan vad som helst sägas, allt duger för att sänka henne.

En lokal rojalist tar i, en krönika från republikaner, för republik! Bara mischmasch! Leve konungen!

Hade kungens manliga leverantörer av förortens oskulder viskat hemligheter hade ingen ifrågasatt ett ord. Medelålders kvinnor en helt annan sak. Samma gamla gubbiga könsmönster här som överallt.

Hantverkarna kommer på måndag, sedan blir vi utan kök i några veckor. Därefter utryms salongen, nytt golv läggs och taket målas. Var ska vi nu bo, laga mat, äta, läsa och se de lokala teve-nyheterna? Jag flyr, tillfälligt, till London. Vågar jag blir det en tur i det där stora, svindlande hjulet.