Systemskiftet - del 4 Ett ruttet land
Jag sitter och dricker kaffe vid Ilkkas köksbord i Hofors och jag tänker att vi lever i ett ruttet land. Ett land där vi offrar de människor som inte uppfyller kraven. I arbetslinjens namn.
Relaterat
Artikelbilder
Utförsäkrad. I och med utförsäkringen stod Ilkka Konttaniemi helt utan försörjning för sig och sina barn.Fotograf: Gun Wigh
Fakta
Ingen ska få något gratis
Sedan Alliansregeringen tillträdde har utgifterna för kommunernas försörjningsstöd ökat dramatiskt. Från nio miljarder till dryga tolv. En ökning med 34 procent på bara fyra år. ”Ekonomisk kris”, blir förklaringsmodellen från regeringshåll. Men så enkelt är det inte. Ökningen handlar till stor del om regeringens förändringar i sjukförsäkringen och a-kassan. Det vittnar landets socialsekretare om. När SVT:s Rapport undersökte bakgrunden till ökningen av försörjningsstödet svarade många av landets kommuner att ökningen berodde på just regeringens förändringar i trygghetssystemen.
Det kan vara lätt att få uppfattningen att det handlar om människor som bara flyttas från en bidragsförsörjning till en annan. Men det är mycket mer komplicerat än så. Reglerna för att beviljas socialbidrag är restriktiva, rentav löjligt hårda. Ingen ska liksom misstänkas få något gratis. Innan du beviljas försörjningsstöd ska du vara fattiggjord, det vill säga, du måste avyttra alla tillgångar du har. Bilen, sparade medel och bostaden. Sedan måste du ansöka om stöd månad för månad, och du granskas månad för månad.
Dessutom kan du glömma försörjningsstöd om du har en sambo eller äkta hälft som har en egen inkomst. Då gäller försörjningsplikten.
När Arbetarbladet i juli förra året granskade hur det gått för de Gävlebor som utförsäkrats från sjukförsäkringen visade det sig att var fjärde hade ansökt om försörjningsstöd. Många för första gången i sitt liv.
Källor:
Utbetalt ekonomiskt bistånd, kvartalsrapport, Socialstyrelsen, Avdelningen för statistik och utvärdering.
Ekonomiskt bistånd, regeringens bedömning i höstbudgeten för 2011, SKL.
SVT, Rapport 22 april 2009.
Arbetarbladet, 24 juli 2010.
Intervju med Ilkka Konttaniemi, februari 2011, Hofors.
I juni förra året sökte sig Ilkka Konttaniemi, 51 år, för första gången i sitt liv till socialtjänsten för försörjningsstöd.
Sitt första jobb hade Ilkka 37 år tidigare, som 14-åring när han planterade plantor hemma i skogen i Piteå. På gymnasiet läste han skogsbruk. Därefter har han jobbat. När jobben sinade hemma i Piteå flyttade han dit jobben fanns, till Hofors och Ovako Steel. Det var 1983.
Tio år senare kom första känningarna i nacken. Han fick nackspärr, men fortsatte jobba. Smärtan tilltog och Ilkka sjukskrevs på halvtid. År 2000 opererades han, en operation som misslyckades. Kotorna hamnade snett och Ilkka skadades permanent. Han konstaterades vara sjuk till 100 procent. Trots detta försökte han återgå till jobbet på järnverket. Det gick inte.
Tre år senare sades Ilkka upp från sitt jobb på grund av övertalighet. 1 april 2010 utförsäkrades Ilkka från sjukförsäkringen. Nu ansågs han plötsligt arbetsför till 100 procent.
– Konstigt, eftersom de hade samma underlag som då jag ansågs vara sjuk till 100 procent, säger Ilkka.
Han fick nya läkarintyg, som alla intygade att han inte kunde arbeta. Men de hjälpte inte.
– Jag orkade inte bråka. Att bli utförsäkrad sätter sig här också, säger Ilkka, och knackar sig i tinningen.
Ilkka har fyra barn, varav ett han har ensam vårdnad om. I och med utförsäkringen stod han helt utan försörjning för sig och sina barn.
– Först lånade jag pengar från mamma och brorsan. De sa att jag måste gå till socialen. Men jag ville inte. Det var så skämmigt.
Efter två månader utan någon inkomst tog han sig ändå till socialförvaltningen i Hofors. Där granskades Ilkkas ekonomi noga. Det konstaterades att han inte hade några tillgångar undangömda och han beviljades försörjningsstöd. Men, utförsäkringen innebar en ekonomisk smäll. Trots att sjukersättningen inte var så hög har Ilkka 4 000 kronor mindre i månaden att försörja sig på i dag.
– Man får skämmas. Som att man skulle vara sjuk med flit.
Han säger att han försöker se positivt på framtiden.
– Jo, visst har jag hoppet om ett jobb så småningom. Allt blir ju modernare. Ergonomiskt, menar jag. Jag kanske skulle klara att sitta och jobba. Men då måste jag utbilda mig först.
Ilkka är en bricka i spelet ”arbetslinjen”. Där Försäkringskassan har att rätta sig efter allt striktare regler, där arbetsmarknaden endast är till för en superarbetskraft och där svaga människor offras för att vi övriga ska få mer pengar i plånboken.
Men hade det inte varit mer samhällsekonomiskt att ge Ilkka det stöd han behöver? Rehabilitering, hjälpmedel och vidareutbildning? I gengäld skulle han kunna bidra med arbete efter förmåga. Och klarar han inte att jobba, så måste han få vara sjuk.
Människovärdet, hallå? Glömde ni det?
Senaste kommentarerna:
Skrivet 31 mar 2011 08:02 e lindelöf (Ej registrerad)
förvisso har socialdemokraterna gjort många misstag under alla år av regerande. Konstigt vore väl annars. Men 1945 var demokratin inte ens 50 år fyllda, och man hade ingen reell bild av hur det samhälle såg ut där människor kunde känna sig trygga och ha sitt människovärde kvart trots sjukdom och arbetslöshet. I dag vet vi att ett sådant samhälle gör människor gott. Men än värre ur ett borgerligt perspektiv- det gör människor jämlika -en ann är så god som en ann. Men tyvärr, en majoritet av svenska folket tycker f n som Mats. Man vill ha ett klassamhälle.
Skrivet 31 mar 2011 07:42 hector (Ej registrerad)
Tycker kommentarerna är rätt tama,som det verkar? Såg på tv 4 nyheterna igår en KD are som nu gått i pension men som nu öppet kritiserade reformen hon själv varit med om att lagfästa ,en som hon nu avsåg var ett stort misstag och det fått alldeles för stora konsekvenser för så många.Även läkare har ju uppmanat regeringen att ändra på nuvarande system.Det verkar inte som moderaterna lyssnar speciellt mycket till detta ,utan vidhåller dess förträfflighet! Fler människor kommer att erfara den kalla verkligheten omkring sig och många ger upp.Det borde vara lagstridigt att göra en sån här förändring då många arbetat och betalt in skatt till systemet och sen ligger på " bar backe".Läs Johan Ehrenbergs utmärkta artikel från Expressen 2009 (finns på google) om jämförelse med en brandförsäkring etc.Nej det måste till åtgärder att snarast rätta till detta grymma spel med i många fall sköra människor,det räcker inte med löften det skall till handling också.
Skrivet 31 mar 2011 07:19 FWA (Ej registrerad)
Jag tycker det är totalt irrelevant om det är socialdemokrater,moderater,utomjordingar eller fan själv som har uppfunnit systemet. Det man ska fokusera på är att det inte fungerar. Jag är själv drabbad. Det är inte bara de som är ut försäkrade som hamnar på obestånd. Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom och försäkringskassans handläggningstider i kombination med socialtjänstens inkompetens vad gäller människors verkliga utgifter har renderat en hel hög med ärenden till kronofogden. Min betalningsförmåga och möjlighet att göra någonting mer än att överleva och knappt det är helt ödelagd många år framöver.Fortsätter detta är det på sikt en fara för företagandet i landet. Hur ska de få in sina pengar om alla sjukskrivna på grund av brister i systemet hamnar i kronofogdens händer?
Skrivet 30 mar 2011 18:42 Lelle (Ej registrerad)
Jag tycker att det är Bra att dessa saker kommer upp till ytan. Hur det än har varit tidigare, så är det heller inte nu bra med det system som är i dag, det är många många som kommer i kläm. Det kunde lika gärna ha varit jag, eller du.
Skrivet 30 mar 2011 08:47 brumtore (Ej registrerad)
All respekt åt Ilkka, och alla andra människor i liknande situationer, som lika gärna kunde varit jag.
Men jag brukar tänka så här: OM sossarna fortsatt regera från 2006 och framåt, hur hade det sett ut då?
Nu handlar det om vår egen tro, och jag tror inte att situationen hade varit bättre.
Förfallet av välfärden började långt tidigare än 2006.
Skrivet 30 mar 2011 08:21 mats (Ej registrerad)
Att döma av vad du har skrivit idag, Anna, har Sverige alltid varit, är, och kommer alltid att förbli ett ruttet land. För det har alltid varit människor som kommit i kläm i systemen oavsett vem som suttit som statsminister (t.ex. under Per-Albin Hanssons tid så blev Balter och andra ryska och tyska "flyktingar" satta i kläm i och med tvångsutlämning till Ryssland, även utvecklingsstörda, och andra genetiskt "defekta" människor klämdes åt ordentligt genom att de tvångssteriliserades. Under Persson regeringen förtidspensionerades flera tusen fler, under ännu sämre ekonomiska villkor än de som i dag finns i Fas-3). Med det här inlägget vill jag menat att det är bra att det tas upp saker som går snett, men att säga att Sverige är "ett ruttet land", bara för att ni socialdemokrater inte sitter vid makten, är en överdrift utan dess like. Det förtar liksom poängen i det du försöker ta upp.