Usch och fy och förebilder
Relaterat
Ola Lindholm är programledare för barnprogram och chefredaktör för Kamratposten. Han sitter liksom inte med en avfyrningsknapp för kärnvapen i sin hand på jobbet. Vilket man dock skulle kunna tro med tanke på den enorma uppmärksamhet det fått att han nu står åtalad för ringa narkotikabrott.
Självfallet är det pikant. Barnprogramsledare och chefredaktör för Kamratposten och nu åtalad för ringa narkotikabrott. Men var är egentligen proportionerna i rapporteringen kring detta?
Samtliga har tydligen dumpat Ola Lindholm. Wild kids blir inte av om han döms för ringa narkotikabrott, hur det går med hans chefredaktörsskap för Kamratposten verkar oklart. Arbetsgivaransvar handlar alltså i det här fallet om att sky Lindholm som pesten. Vilket inte sänder så sunda signaler till vare sig barn eller vuxna i vårt samhälle.
Skyldig eller icke skyldig är egentligen inte så intressant. Konstateras kan däremot att de perfekta människorna är få.
Ola Lindholm är lekfarbror. Inte kirurg. Inte statsminister. Inte något annat än en 40-årig journalist som ägnar sig åt barnprogram. En förebild, absolut, men hur många framtida knarkare skapar egentligen en enda Ola Lindholm ens om han blir fälld för det ringa narkotikabrott han står åtalad för? Och vad än mer bekymrande är; finns det verkligen bara plats för utopiskt perfekta individer i vårt samhälle?
Senaste kommentarerna:
Skrivet 15 maj 2011 08:29 hector (Ej registrerad)
Du har helt rätt i detta.! Läste nyss Eric Claptons själbiografi och Patti Smith(polarprisvinnare) också i färsk minne! Där tycks drogromatiken inte ha någon ände Eric prövade på heroin bland andra syror och han är ju en gitarr hjälte för många även bland dagens unga.(har slutat)Och hur många låtar av artister vi lyssnar på än idag som nog inspirerades att göra sina musikaliska upptäckter och hitta sig själv,gjorde det under någon form av intagen "syra". Tyckte Expressen gjorde fel som slog upp detta på första sidan,vilket jag påpekat till Britta Svensson som i vanliga fall har rätt bra åsikter och jag har sen 15 år, från och till mejlat och fått svar. Markus Birros krönika i Expressen 11 maj är träffande bra.