Pengar rullar in. Osv.
Utveckling och förändring möts sällan och aldrig bara av glada tillrop. Skeptikerna är oftast många när det invanda och trygga ska bytas ut mot något nytt och förhoppningsvis bättre.
Det har gått mer än ett decennium sedan fildelningsprogrammet Napster skapades. Ett av de första stegen mot betaltjänsterna. Napster var inte populärt inom musikindustrin, av förklarliga skäl eftersom det handlade om ett fildelningsprogram som stal intäkter från skivbolag och musiker. Men det handlade trots det om ett steg i en utveckling där efterfrågan kom långt före ett vettigt utbud av legala tjänster.
Men istället för att plocka upp denna trend och vända utvecklingen till sin fördel valde musikindustrin att starta ett ovinnbart krig. Med makt och ekonomiskt inflytande lyckades man påverka lagstiftare världen över att stifta lagar mot fildelningen. Tid, pengar och energi som hade varit bättre spenderade på att inte hamna ohjälpligt efter lades på att kräva strängare lagstiftning.
Apple gjorde dock vad musikindustrin inte gjorde och skapade iTunes 2001, en mediespelare med tillhörande musikbutik som utgjorde ett lagligt alternativ. Sedan har det rullat på. 2006 startades Spotify, ett program som gör det möjligt att streama musik, gratis med reklamavbrott eller som betaltjänst utan reklamavbrott.
Och det har förändrat både konsumenternas vanor och musikernas intäkter. Men det har hela tiden handlat om en utveckling som väldigt många inom både film- och musikindustrin motsatt sig. Tills nu.
Att förändra konsumentvanor tar tid. Att utveckla tjänster och plattformar som kunderna vill ha tar tid. Inte minst om mycket tid och energi satsas på att försöka bromsa en pågående utveckling. De senaste tio åren har varit en experimentverkstad för att hitta vägar in till att åter få människor att betala för musik, inte för skivor, men för musik. Och nu är vi snart där.
Igår redovisade Ekot siffror som visar oss just detta. År 2009 betalade Spotify ut 10 miljoner Euro till skivindustrin. Under förra året steg den siffran till 45 miljoner Euro. Fler användare har genererat mer intäkter.
Och nu börjar slutligen även skeptikerna mjukna.
Allt handlar om volym.
För att Facebook skulle bli en intressant plattform för social interaktion krävdes volym, ju fler användare desto större chans att samla alla sina sociala kontakter på ett och samma ställe för smidig kommunikation.
I dag har Facebook över en halv miljard aktiva användare. Samma sak med Spotify, för att bli en intressant kanal krävdes volym ifråga om utbud.
För inget irriterar mer än att inte hitta det man söker.
Oavsett om det handlar om vänner eller musik. Och med volym följer i slutändan också möjligheter till intäkter. För det går att ta betalt för kvalitativa tjänster med stor spridning.
Spotifys siffror imponerar onekligen. På bara fem år har man lyckats få 10 miljoner användare i Europa varav en miljon betalande. Gratisversionen har varit ett sätt att sprida tjänsten och därmed etablera sitt program som en självklar del i många människors vardag. Det kallas tillvänjning. Därmed finns nu också möjlighet att strypa gratisversionen och genom en differentiering av tjänsternas innehåll locka fler att börja betala för Spotify.
Därmed lever vi nu också i en verklighet där det faktiskt går att ta betalt för musik på nätet.
Vilket många sa var fullkomligt omöjligt för bara fem år sedan.
Men å andra sidan; det är skillnad på att vara visionär och skeptiker.
Och på att vinna marknadsandelar och förlora dem.
































Senaste kommentarerna:
Skrivet 4 jun 2011 15:08 Patric (Ej registrerad)
Spotify och liknande tjänster är bra, äntligen börjar industrin anpassa sig till vad kunderna vill ha.Däremot är ersättningen till kulturarbetarna - musiker, producenter, låtskrivare osv - från de existerande streamingtjänsterna rent utsagt bedrövlig.
Eftersom Ledarsidan är mån om att gå i Partiets ledband vore det intressant att höra er syn på hur Juholts tal om värnande av kulturen går ihop med att streamingtjänsterna tar bröd ur mun på kulturarbetare inom musikbranschen?
Ingår det i SAP:s kulturpolitik att musik endast ska bedrivas på hobbybasis eftersom så få kommer att kunna försörja sig på den?