Kvacksalveri är något som inte accepteras när det handlar om att behandla en sjuk kropp. Den som skall ägna sig åt neurokirurgi måste ha erforderlig utbildning och erfarenhet som gör individen kvalificerade för att utföra en operation. Skulle samma hjärna kräva annan behandling än kirurgi är utrymmet för kvacksalvar däremot större, trots att bland annat ”psykoterapeut” är en i lag skyddad titel.

När Ekot ringer runt till 90 ”terapeuter” och presenterar ett ­fingerat fall med en självmordsbenägen och deprimerad syster får man bland annat följande svar:

”När man går hos mig så måste man lova att inte göra någonting, det vill säga att ta självmord. Då är det ingen idé att man går.”

”När hon är så svårt deprimerad så vill jag inte på en gång ta henne till ett tidigare liv. Det gör jag först när jag ser att vi inte kan hitta någonting i det här ­livet, då tar jag henne till ett tidigare liv.”

45 av de 90 ”terapeuter” Ekot ringer runt till står redo att ta emot en individ som beskrivs som självmords­benägen och deprimerad. Och det utan någon utbildning som kvalificerar dem för att handha denna typ av fall. De glada amatörerna utan skrupler är uppenbarligen många där ute. Och det finns en marknad, eftersom väntetiderna ofta kan vara långa för den som vill ha professionell hjälp.

Skulle någon som kallar sig neuro­kirurger ge samma typ av svar vid förfrågan rörande en operation av vår hjärna skulle vi klassa det som skandal. Det är det även frågan om när det handlar om behandling av någon som är svårt psykiskt sjuk.

Socialstyrelsen vill nu att lagen rörande vem som får behandla individer med svår psykisk sjukdom ses över. Vilken onekligen låter rimligt. Kvacksalveri borde vi för länge sedan ha eliminerat.