På äldreboendena ligger våra föräldrar i nerkissade blöjor. I korridorerna springer undersköterskorna benen av sig mellan alla gamla. Där de förut var tio sköterskor, nu bara sju, om ens det. Det gick inte över en natt, försämringarna har skett gradvis. Och visst, ingen gillar väl de där som kommer i efterhand och säger ”Vad var det vi sa”. Men ändå: Vad var det vi sa.

Hade ni pratat med oss som jobbar på golvet och i offentlig sektor hade vi kunnat berätta för länge sen att det var hit vi var på väg hela tiden. Till alldeles för stora skolklasser, till vanvård av gamla, till köer på akuten. Vi som jobbar inom restaurang hade kunnat varna för att lägga ut matlagningen på sjukhus och äldreboende på entreprenad: vi vet vad det innebär för kvaliteten, smakerna, näringsvärdena, att kyla ner, transportera iväg och sen värma upp mat. Vi vet hälsoriskerna som tas när allting måste gå snabbt, snabbt, snabbt.

Hade ni lyssnat på mina arbetskamrater på förskolan hade ni förstått att sjukskrivningarna inte beror på att folk är lata, utan på att vi helt enkelt går sönder när vi behandlas som maskiner som man bara kan skruva upp tempot på. Hade folk orkat lyfta blicken hade de upptäckt människorna bakom siffrorna, tempohöjningen i dagens maraton mellan alla sjuka.

Men det är ingen som har lyssnat på kommunalarbetarna som under 20 års tid har skrikit sig hesa om vad som händer med omtanken, kvaliteten, de sista åren i de gamlas liv när man drar ner på personalen ännu en gång. När våra skattepengar försvinner till skatteparadis istället för att gå till vidareutbildning, mer personal, bättre utrustning.

Det är egentligen mycket enkelt. Sänker man skatten finns det helt plötsligt massa saker som man inte längre betalar skatt för. Lika dant med om man tillåter vinstintressen i skola, vård och omsorg. Vinsten måste tas någonstans ifrån, istället för att gå till personal, blöjor, lokaler, utrustning och läroböcker försvinner våra skattepengar till privata aktörer, till skatteparadis och vd-bonusar.

Det är enkel logik. Och när nu moderaterna vill tillsätta ännu en utredning om hur vi ska lösa det här problemet tänkte jag komma med ett litet förslag:

l Lyssna på de som jobbar i offentlig sektor.

l Inför meddelarfrihet även för de som jobbar på privata boenden.

l Höj skatten så att vi har råd att öka bemanningen och bemanna jobben som lämnats obemannade så länge.

l Förbjud vinster i välfärden, låt skattepengarna gå till det vi alla behöver istället för paraplydrinkar i skatteparadis.

Jenny Wrangborg