Hur djup krisen än är och hur hårda motsättningar mellan partiets falanger än må vara måste nästa ordförande väljas genom en öppen process. 

Socialdemokraterna måste tänka långsiktigt, i stället för att kortsiktigt med valet 2014 framför ögonen. 

Att partiet valde hemlighetsmakeri och korridorsspring framför öppenhet förra gången det skulle väljas ordförande är inte ett misstag man kan unna sig att göra ytterligare en gång. Den slutna processen blev till en symbol över partiets förfall, över hur ur takt med tiden Socialdemokraterna är. Den var på många sätt en del av krisen. 

Socialdemokraterna förstod det inte då. Men de måste förstå det nu, när ordföranden som vaskades fram genom denna slutna och otidsenliga process nu tvingats avgå. De med påstått omdöme var omdömeslösa. Socialdemokraterna måste acceptera detta faktum och nu hänge sig åt den öppna process som moderna väljare förväntar sig av ett parti. Den här gången måste det bli rätt från början.   

Meningsskiljaktigheterna inom Socialdemokratin måste jämkas samman, för allas bästa. Den som anser att interna strider är viktigare än striden mot borgerliga orättvisor bör lämna Socialdemokraterna. Partiet har inte råd att hysa individer som inte ser till partiets bästa, som sätter den egna makten och dogmer före omsorgen om det Socialdemokratiska partiet. Socialdemokratin finns inte till för sin egen skull. Socialdemokraterna finns till för alla de människor som tror på solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Den som inte förstår det utan ser Socialdemokraterna som en födkrok, som en pensionsförsäkring, som en arena för intrigerande och maktkamp är inte en lämplig representant för rörelsen. 

Vi på Arbetarbladets ledarsida har tidigare förordat Lena Sommestad som vår kandidat till posten som partiordförande. Det gör vi fortfarande.  

Enligt somliga ett orealistiskt alternativ. Konstateras kan dock att de påstått realistiska alternativen inte fört Socialdemokratin framåt. De har i stället bidragit till att fördjupa den kris man nu befinner sig i. 

Vad Socialdemokraterna behöver just nu är en ledare som kan föra fokus tillbaka till politiken och leda arbetet med att bygga en stabil politisk grund för partiet att stå på. Den ledaren finns i Lena Sommestad.  

Lena Sommestad är nu ordförande för S-kvinnor. Hon har ingen plats i riksdagen, det är ett problem, men det är också ett problem som skulle lösa sig om Thomas Östros beslutar sig för att lämna sin plats i riksdagen. Det skulle nämligen ge Lena Sommestad den plats hon behöver i riksdagen som partiordförande. 

Vid hennes sida ser vi gärna en individ som exempelvis Tomas Eneroth, som internt uppfattas som en duktig och omdömesgill ledare. Eneroth har den partiförankring Lena Sommestad saknar och talar dessutom till delvis andra väljargrupper än Sommestad.   

Arbetet som ligger framför Socialdemokraterna har Håkan Juholt redan inlett. Hans ideologiskt förankrade syn på Socialdemokratins uppdrag väckte entusiasm inledningsvis. Håkan Juholt lät som den Socialdemokrati partiet borde vara när han talade om bland annat barnfattigdomen. Det stärkte också väljarstödet. 

Och även om Vänstern just nu drar nytta av nyhetens behag (valet av Jonas Sjöstedt till ordförande) och Socialdemokratins kris kan det alldeles oavsett detta noteras att Socialdemokratiska väljare nu börjat vandra till Vänsterpartiet. Det är två tecken på att partiets färd mot mitten inte nödvändigtvis är så intelligent och strategisk som somliga hävdar. Vidare har Moderaterna vunnit två val på att låta som goda Socialdemokrater. Det gör vandringen mot mitten långt ifrån så självklar som den ibland utmålas som. 

I stället för att snegla på vad andra partier gör bör Socialdemokraterna ägna tankekraft åt vad de själva vill göra.  

Det ledarskap kongressen valde våren 2011 var en duo där partiets mer traditionella väljargrupper skulle lockas med Håkan Juholt och Carin Jämtin var den som, får förmodas, skulle ta hand om storstadsväljarna. Helt rätt tänkt. 

Tyvärr valdes dock helt fel personer. 

Det misstaget har Socialdemokraterna möjlighet att korrigera. Vilket tillsammans med en ideologiskt förankrad politisk plattform mycket väl kan komma att lyfta partiet ur den kris man nu befinner sig i.