I söndags sände P1-programmet Kaliber sin andra del i serien ”De osäkert anställda”. Programmet beskriver verkligheten bakom alla entusiastiska rubriker om det ökande egenföretagandet i Sverige. Fler och fler svenskar blir entreprenörer, egenföretagare. Men. Alla blir det inte frivilligt.

De senaste åren har det blivit allt vanligare att arbetsgivare kräver att arbetstagaren har F-skattesedel. Det blir enklare, och mycket, mycket billigare för arbetsgivaren, eftersom den ekonomiska risken flyttas till arbetstagaren.

Många arbetssökande ser F-skattesedeln som den enda möjligheten att få stanna kvar på arbetsplatsen, eller att ens komma in på arbetsplatsen. Så, de skaffar sig en F-skattesedel. (Det är inte särskilt svårt nu för tiden.) Vad arbetstagaren bör ta i beräkning är att som F-skattare står du helt utanför det gemensamma trygghetssystemet. Utan kollektivavtal, utan tjänstepension, utan sjuklön, utan semester och utan anställningstrygghet.

I dag har Sverige 600 000 ensamföretagare, det är en fördubbling sedan 1990-talet. Bakgrunden är såklart politiska (ideologiska) beslut. Från 1 januari 2009 ändrades reglerna för F-skatt. Det blev betydligt enklare än tidigare. Numer kan du beviljas F-skatt även om du endast har en enda uppdragsgivare, vilket inte riktigt är den gängse bilden av Entreprenören. Att lätta upp reglerna kring F-skatt är mycket smart av den som vill dumpa löner och arbetsvillkor. Men för kollektivet är det förödande.