Mina egna bilder kretsar kring Ayatolla Khomeinis ankomst och begravning, gisslan dramat på den amerikanska ambassaden i Teheran och alla demonstrationer mot den nuvarande regimen. Jag har besökt Teheran i samband med att jag och några socialdemokrater för några år sedan aktivt arbetade för att få hem två fängslade byggnadsarbetare.

Jag minns intrycken från resan in till Teherans centrum. I många bilar satt ensamma kvinnor och körde. Vi har alla fördomar hur upplysta vi än försöker vara. Men Iran är något mer än bara en simpel diktatur som med religiösa förtecken förtrycker kvinnor och oliktänkande.

Nu är det är spänt i Iran. Regimen är stressad och förra årets omdiskuterade och kritiserade presidentval med stora demonstrationer som följd visar tydligt allvaret. Iran är en diktatur. Det finns demokratiska inslag, ett parlament och flera samhällsinstitutioner som fungerar. Men den yttersta makten har väktarrådet och den andlige ledaren Khamenei.

Historien har visat oss att alla styren förr eller senare faller. De senaste månadernas oro kan explodera 11 februari som är den iranska revolutionens officiella segerdag. Regimen organiserar regimvänliga demonstrationer i alla större städer. Det ryktas om att det kan bli stora demonstrationer mot regimen som i värsta fall kan urarta. Många har redan arresterats och misshandlats så rädslan är stor för att säkerhetsstyrkornas våld kan leda till ett blodbad på revolutionsdagen.

Irans president Mahmoud Ahmadinejad är pressad av både omvärlden såväl som starka motstridiga intressegrupper i Iran. Maktspelet i Teheran är farligt. Omvärlden har också ett ansvar för Irans befolkning på över 70 miljoner. Iran är inte enkelt att påverka men det är viktigt att ha en dialog med regimen och bidra till att de inte använder våld mot sin egen befolkning.

Nyligen såg jag Nahid Persson Sarvestanis dokumentärfilm ”Drottningen och jag”. En fantastisk film om två iranska kvinnors med skilda bakgrunder och öden som möts i ett samtal om livet, politik och Irans historia och framtid. Filmen ger också en vacker bild av ett folk med en mångfasetterad historia och kulturell rikedom.

Iran är viktigt för sin region. Det som händer i landet påverkar både Irak och Afghanistan.

Det mullrar i Teheran. Jag hoppas att världen gör allt för att inte den 11 februari 2010 blir en minnesdag i historien som vi helst inte vill komma ihåg.

Aleksander Gabelic

riksdagsman och debattör