Kärnvapnen fortfarande ett hot mot mänskligheten
I mitten av på 80-talet åkte flera av mina SSU kamrater till Tyskland på stora demonstrationer mot kärnvapenmissiler i Europa. Det var enorma manifestationer för fred och nedrustning. Kalla kriget är nu över men kärnvapnen finns kvar, visserligen färre men fortfarande alldeles för många.
Relaterat
Artikelbilder
Aleksander Gabelic
I Sverige finns det nostalgi kring nedrustningsarbetet. Vi har haft ledande personer i internationella sammanhang och för det ska vi vara stolta . Men det är viktigt att komma ihåg att historien inte står stilla. Varje tid kräver sitt. Förra veckan var jag i New York på FN:s konferens för nedrustning och ickespridning av kärnvapen. Atmosfären präglades av optimism. Obamas tal i Prag våren 2009 om en kärnvapenfri värld har skapat förväntningar och radikalt förändrat nedrustningsklimatet i världen. USA:s relationer till Ryssland har inom nedrustningsområdet förbättras och de har bilateralt bestämt att de ska minska antalet kärnvapen. Knäckfrågan är att kärnvapenstaterna inte kollektivt vill minska sina kärnvapenarsenaler.
Det var uppiggande att lyssna på den amerikanska delegationens engagemang och hur mycket de uppskattar frivilligorganisationer. Under Bushadministrationen var inställningen helt annorlunda. Obama har trots de vackra orden inte det lätt med kongressen, de militära intressena i Pentagon och vapenindustrin.
Under kalla kriget var det minuter ifrån att ett kärnvapen krig brutit ut. Den mänskliga faktorn och tekniska brister var nära att förgöra mänskligheten. Vi vet vad atombomberna gjorde för skada på människor och miljö i Hiroshima och Nagasaki 1945.
Världen måste ha kontrollmekanismer för de befintliga kärnvapnen och det material som kan användas för produktion av dem. Det är viktigt att FN:s atomenergiorgan IAEA får vara det organ som fritt kan inspektera kärnenergianläggningar i världen. Det finns regimer som vill stärka sin maktbas med kärnvapen. Vi behöver knappast fler kärnvapenstater eller kärnvapen. Det finns också terrorister som vill få tillgång till kärnvapen.
FN mötet kunde enas om ett slutdokument som visserligen inte är det starkaste man kan tänka sig, men som ändå innebär en överenskommelse. Dokumentet hade kunnat innehålla starkare nedrustningstaganden. Men nu finns det något att bygga på.
FN-dokument är viktiga. Men det avgörande blir den politiska viljan. Vi i Sverige har en stolt tradition. Men det räcker inte. Vi behöver visa mer engagemang än vad Carl Bildt har gjort för nedrustningsfrågorna. Kärnvapenhotet är inte över.
Aleksander Gabelic
