Med andra ord är det inte aktuellt med något systemskifte. Partierna till vänster måste kunna övertyga om att de bättre än partierna till höger motsvarar väljarnas förväntningar om social och demokratisk anständighet.

Det intressanta är vad väljarna faktiskt förväntar sig. Önskar de ett samhälle, där allt är en fråga om att köpa och sälja och där politikens uppgift inskränker sig till att garantera ingångna överenskommelser?

Eller har orden demokrati och välfärd för partierna till vänster någon annan och djupare innebörd? Vilken är i så fall denna mer nyanserade betydelse, som de har anledning tro att väljarna faktiskt föredrar?

Här kommer det intressanta. Tony Judt argumenterar för att partierna till vänster bör återknyta till hur våra far- och morföräldrar tänkte efter de båda världskrigen och det kalla kriget.

Det som vägledde insiktsfulla människor över hela Europa, menar han, var en grundläggande fruktan och förståelse för hur illa saker och ting lätt kan gå om olyckan är framme.

Välstånd, frihet och anständighet kan varken tas för givna eller skjutas upp genom att hänvisa till något som ligger i framtiden. Fördämningar mot lätt föreställbara katastrofer behöver byggas och försvaras dagligen och stundligen.

Den principiella kärnpunkten är insikten om att formell frihet inte ger verklig frihet. Formellt har alla rösträtt, kan yttra vad som helst, arbeta med vad som helst och sammansluta sig hur som helst. Vad som skiljer goda från dåliga förhållanden är inte rätten utan möjligheten att utnyttja sin frihet.

Därför vill vänsterns partier inte bara garantera rätten till sjukvård och försörjning utan också säkerställa möjligheterna till utbildning efter egna förutsättningar. Därför önskar vänsterns partier utjämna inkomster mellan samhällsgrupper, bostadsorter och skeden i livet.

På motsvarande sätt är den formella friheten att sammansluta sig inte mycket värd utan en föreningsrätt, som omöjliggör diskriminering på grund av medlemskap och uppdrag.

Översatt till dagspolitiken innebär det som Tony Judt hävdar en uppmaning till vänsterns partier att inte som partierna till höger vilja reducera människornas verkliga frihet.

Inte heller våra dagars medborgare önskar systemskifte. Allt överskuggande är fruktan för nya katastrofer av det slag som kom att sätta sin prägel på 1900-talet.

Sverker Gustavsson

professor i statskunskap vid Uppsala universitet