Fukushima
Relaterat
Artikelbilder
Tiden rusar mot avgrunden,
det som var försent i går
måste vi bära med oss till imorgon,
säga ”Idag, nu ges vår sista chans”.
Så många dagar har passerat på det sättet.
Strålningen slår som ljusknippen upp från städerna.
Den osynliga hettan bränner inifrån,
pressar sig ner i jorden,
dyker upp i växterna, vattnet, bröstmjölken.
Så utmanar vi vår egen framtid.
Det är jordbävningarna, vågorna,
katastroferna som alltid kommer.
Det här vill vi ge våra barn;
kärnavfall, inkapslade städer, dödszoner.
Somnar vi nu finns det inga drömmar
som kan rädda oss.
Det är bilden av
brinnande skogar,
en överhettad planet
i ett mörkt universum.
Eller ljuset av människorna
som vägrar vara tysta,
en röst av miljoner.
Motståndet som måste komma.
Byt sömnen mot ett uppvaknande,
maktlösheten mot drömmar under dagtid.
För där ditt hopp gett upp,
min styrka.
Där mina krafter tagit slut,
din röst.
Där företagen,
oljebolagen och
kapitalet slaktar framtiden,
demonstrationerna,
systemkritiken
och
motståndet som måste komma.
Jenny Wrangborg
