Bekämpandet av arbetarrörelsen
Över hela världen försöker högerkrafterna karaktärsmörda ledande vänsterpolitiker. Höstens försök att ta livet av Håkan Juholt förvånade inte. Det var vad vi kunde förvänta oss.
För hundra år sedan hetsade högern mot Karl Staaff och Hjalmar Branting. Deras förbrytelse var att de stred för demokrati och parlamentarism. Rösträtten borde inte göras allmän och landets regering borde även i fortsättningen utses av kungen för att kunna företräda allmänintresset.
Lika besinningslöst aggressivt anklagades Per Albin Hansson för att äventyra allmänintresset, när han mot slutet av 1920-talet dristade sig till att teckna bilden av en framtida välfärdsstat – för att inte tala om vad Tage Erlander och Olof Palme fick utstå av grova smädelser och illasinnad personförföljelse under de 40 åren från 1946 till 1986.
Ingvar Carlsson, Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt har upplevt detsamma. Inte förrän han eller hon avgår eller bokstavligen mördas blir en ledande vänsterpolitiker erkänd. Så länge vederbörande fullgör sitt uppdrag är han eller hon en katastrof.
Under senare år har högerns bekämpande av vänstern via media ytterligare förråats. Närmare bestämt är det två omständigheter som har tillkommit. Den ena är att högern återigen vill vara opolitisk. Den andra är att konsten att karaktärsmörda underlättas av den moderna tekniken.
Den nygamla idén en opolitisk höger har medfört en omläggning av språkbruket. Ännu för tio år sedan kunde en högerperson låta undslippa sig, att vederbörande önskade växande klyftor. Utjämningen hade gått för långt. Numera uttrycker sig ingen högersinnad på det sättet.
Det faktum, att de fattiga är fler än de rika och att vi har allmän rösträtt, gjorde det i längden svårt att bekämpa den politiska vänstern genom att förespråka klasskamp från höger.
Därför har högern återgått till att vara opolitiska företrädare för allmänintresset liksom för hundra år sedan. Olika intressen och värderingar är otänkbart. Sådant hävdar bara människor, som vill ställa till bråk och är okunniga. Ingen opposition kan vara legitim.
Till detta kommer hur de yttre villkoren har förändrats. Det som till vardags omtalas som PR-byråer rymmer fler och fler personer, som har till yrke att konstruera och föra vidare nyheter, som kan tänkas misskreditera ledande vänsterpolitiker.
Karaktärsmördandets tilltagande professionalisering i kombination med att högern har återgått till att vara opolitisk håller på att förändra förutsättningarna för demokratisk politik inte bara i Sverige utan över hela världen.
Sverker Gustafsson
Gästkrönikör, professor i statskunskap vid Uppsala universitet











Senaste kommentarerna:
Skrivet 11 nov 2011 08:33 olle ljungbeck (Ej registrerad)
Problemet är att vi varken har en arbetarrörelse eller ledare för den som kan formulera vad denna rörelse skall stå för. Juholt gör bort sig gång på gång. Arbetarrörelsens grundideologi har bäring men ingen av de ledande bekänner sig till denna. Där ligger problemet.
Olle Ljungbeck, Gävle