Blandekonomi kräver ömsesidighet
Välfärdsstater, folkhem och blandekonomier är vad vi brukar kalla våra nordiska och europeiska samhällen. Kapitalism och demokrati går att förena. Det är grundtanken.
Relaterat
Artikelbilder
Inte förrän under 1900-talet ansågs privat äganderätt till produktionsmedlen gå att förlika med allmän rösträtt, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Under 1800-talet trodde varken högern eller vänstern på denna möjlighet.
Rösträtten måste begränsas för att inte äventyra kapitalismen, ansåg högern. Kapitalismen behövde avskaffas, ansåg vänstern. Annars skulle folkets breda lager inte kunna sätta sin prägel på samhällsutvecklingen.
Av kampen mot de totalitära ideologierna under 1900-talet drog inte bara högern utan också vänstern slutsatsen, att demokrati och kapitalism trots allt gick att kombinera.
Högern insåg att demokratin kunde ge kapitalismen en bättre infrastruktur av hamnar, vägar, järnvägar och flygplatser. Samtidigt bedömde arbetarrörelsen, att klasslös utbildning, vård, omsorg, social försäkring, yttrandefrihet, föreningsrätt och arbetsrätt för hela befolkningen lättare gick att åstadkomma, om företagen kunde konkurrera internationellt.
Den nu aktuella krisen öppnar för en historisk tillbakagång i form av att radikalt minska betydelsen av allmän rösträtt och politisk frihet. En brett omfattad önskan om blandekonomi kan inte längre tas för given.
Inget europeiskt massmedium av betydelse kritiserar i dag bankerna. Demokratin anses av alla bedömare vara det primära problemet. Ingen påpekar att våra penninginrättningar av ideologiska skäl har varit alltför släpphänt reglerade. Som följd av detta har demokratierna tvingats rädda bankerna i stället för att upprätthålla och vidareutveckla välfärdsstaten.
På det sättet har det blivit politiskt möjligt att pressa tillbaka 1900-talets stora landvinning som är blandekonomin. Den allt större arbetslösheten, hemlösheten och fattigdomen kan framställas som naturlig och uppgiften vara att så långt det går förhindra att demokratin får någon praktisk betydelse.
Lika illa ställt är det med våra svenska kommentatorers förmåga att kritiskt uppfatta vad som föranleder den av specialister på karaktärsmord regisserade förföljelsen av arbetarrörelsen.
Oavsett partipolitisk skepnad fruktar högerkrafterna, att en ny socialdemokratisk partiledare kan tänkas hysa betänkligheter inför att konsekvent lägga äldreomsorg, barnomsorg, skolor, pensionssystem, universitet och sjukhus under kapitalistisk regim.
Därför är smutskastningen skoningslös. Medborgarna skall vänja sig av med att hysa tilltro till folkstyret. Historielösheten är monumental. Trots 1900-talets erfarenheter har högerkrafterna återigen bara förakt till övers för demokratin.
Sverker Gustavsson
Senaste kommentarerna:
Skrivet 6 dec 2011 20:25 olle ljungbeck (Ej registrerad)
Forts. I en demokrati skall ett eller flera partier kunna bilda regering och föra sin politik oavsett ideologi om de fått en majoritet av rösterna fria val.. Detta tillåter inte Lissabonfördraget.
Socialdemokratin och även LO har båda godkänt Lissabonfördraget trots att det slår hårt mot arbetare och löntagare. Ja fördraget innebär att det skapas ett nytt proletariat i Europa.
De förslag som Merkel och Sarkozy nu lägger fram innebär att EU och EU-domstolen kan underkänna folkvalda regeringar och riksdagars beslut i budgetfrågor bl a. Det innebär att EU kommer att bestämma t ex den offentliga sektorns storlek och inriktning-
Om Sverige säger ja till detta är vi varken en demokrati eller en suverän stat.
Redan nu bestämmer man momsen. Det får till konskvenser att de ideella rörelser som Sverige varit så stolt över och som samlar både unga och gamla inte längre kan verka.
Det som framförallt behövs nu är att socialdemokratin bekänner sig till demokratin (folkstyret).
Skrivet 6 dec 2011 20:16 Olle Ljungbeck (Ej registrerad)
Jag håller med dig vad gäller högern. Men i dag är ju socialdemokratin ett lika stort problem . Då menar jag inte partiledaren eller fraktionsstriderna inom partiet. Nej det handlar om demokratin, arbetsrätten, respekten för grundlagen, privatiseringen, avregleringen etc.
Det värsta är ändock att man inte längre värnar om demokratin. Och då menar jag framförallt att medborgarna skall få uttala sig i de stora viktiga samhällsfrågorna.
Grundlagsbrottet 2002 när man ändrade regeringsformen är en sådan fråga. Godkännandet av lissabonfördraget innebär att man sa ja till en helt odemokratisk grundlag och var med och skapade enpartistaten. För Lissbaonfördraget anger mycket tydligt att en enda ideologi skall vara styrande i unionen och dess stater. Det är den marknadslibaerala. Socialdemokratin har därmed desavuerat sin egen ideologi. Man kan inte även om man får en absolut majoritet föra den politik partiet står för. Det är inte fel att påstå att Lissabonfördraget innebär diktatur.