Åke Blomqvist hade från början själv tänkt vara med på den där homosociala gruppaktiviteten. Men drog sig ur och nöjde sig i stället med att låta gubbarna låna hans lägenhet och göra i ordning lite genom att lägga en madrass på golvet åt dem.

Åke Blomqvist har själv barn. Men det hindrade honom inte från att drömma om att våldta någon annans barn mot betalning. För det är vad han kallade det för i polisförhör enligt Aftonbladet, en dröm.

Åke Blomqvist drog sig förvisso ur när gubbklubben samlats. Han kände att det inte riktigt var något för honom.

När polisen frågar honom varför han ändå betalade mannen som tog med flickan till lägenheten kommer det där svaret som fastnar:

– Det var ju överenskommet innan och om jag hade vägrat hade det varit taskigt.

Smaka på det hela. Smaka på orden. Smaka på moralen. Det var en överenskommelse innan. Om jag hade vägrat hade det varit taskigt. Det som var moraliskt fel var alltså för Åke Blomqvist att dra sig ur överenskommelsen med de andra männen.

Men flickan då? 17-åringen som Blomqvist och de övriga männen betalat 1 500 kronor för att göra vad de ville med, penetrera vaginalt och analt och oralt?

Verkligheten överträffar alltid, alltid fiktionen. Och det vidriga är att Åke Blomqvist inte är ett unikum. Och det är inte händelsen heller, unik alltså.

I den härva Blomqvist sammankopplas med hittar vi även en scoutledare och en mellanstadielärare. Män som ansvarar för andras barn. Och som parallellt med detta alltså även betalat för att våldta andras barn.

I Högsta domstolen sitter en man som även han är sexköpare. Uppmärksamheten var stor när det framkom att han hade ertappats vid ett sexköp. Han fick behålla sitt jobb.

Det går inte att säga vem som är torsk och vem som inte är det. Det handlar om helt vanliga män. Om mellanstadielärare, scoutledare och om högt uppsatta jurister. Männen som köper sex är någons pojkvän, man, far, kollega eller vän.

Den där 17-åringen som Åke Blomqvist skulle vara med och dela på skulle kunna vara din dotter, eller syster, eller din kompis.

Det enda som med säkerhet går att säga är att vår lagstiftning tyvärr uppenbarligen inte har den preventiva effekt som skulle kunna önskas. Vilket har att göra med straffsatsen, som i dag är så låg att brottet är att likställas med snatteri.

Risken att åka fast är vidare låg med tanke på brottets natur och hur prostitutionen ser ut i dag, där köpen förmedlas privat, via internet, via kontakter, snarare än på gatan.

Och när någon väl ertappas, ja då går det hela inte ens nödvändigtvis så långt som till domstol. I stället för detta kan ett straffföreläggande bli aktuellt. Den som erkänner omgående slipper skylta med sitt sexköp i en rättsprocess och belönas för sitt erkännande. Och inom polisväsendet har brottet därför också prioriterats därefter.

Sexköpslagen är en lag som instiftats för att tydliggöra att Sverige ser sexköpet som en kränkning oförenlig med vår strävan efter att leva jämställt. Men på grund av en allt för låg straffsats som gjort sexköpet till ett lågt prioriterat brott polisiärt har också lagstiftningen urholkats. Och lagens preventiva effekt kan därför också egentligen bara stärkas på ett sätt; genom att höja straffsatsen.

Vad blev då Åke Blomqvist ”straff”? 1 500 kronor i böter och 500 kronor till brottsofferfonden.

Det är dagspriset på en 17-årig flicka i Sverige. Det är vad hon är värd. Både i gubbarnas och samhällets ögon.

Det är dags att skärpa sexköpslagen.