Sedan var det ju det här med Socialdemokraterna och valstrategin. En valstrategi som i veckan offentliggjordes, vilket inte tillhör vanligheterna när det handlar om valkampanjer. Att offentliggöra valstrategin är dock onekligen ett intelligent drag. Socialdemokraterna har kritiserats för att vara ett parti präglat av paranoia, av brist på öppenhet och tillit till sina sympatisörer. Att offentliggöra valstrategin är att signalera om en förändring, om ett parti som skall bedriva valkampanj med öppen källkod, som inte har något att dölja, som tänker kommunicera öppet och ärligt med väljarna.

Valstrateg för Socialdemokraterna är Bo Krogvig, Sveriges svar på amerikanska giganter som Mark Penn. En enormt skicklig politiskkampanjkonsult med internationellt renommé. Kan någon vinna ett val åt Socialdemokraterna så är det just Bo Krogvig. Men en skicklig kampanjgeneral är inte av lika stor vikt i Sverige som det är i USA. Och precis som i det amerikanska presidentvalet 2008 kommer det i Sverige 2010 inte räcka med en skickligt ihopsnickrad valkampanj för att vinna valet. Vad som krävs är ett budskap Sverige kan tro på.

Målet är det politiska samtalet förkunnas det i strategidokumentet. Ett samtal som egentligen redan borde pågå. Men eftersom Socialdemokraterna tyvärr förlorat sin folkrörelsekaraktär har också det politiska samtalet under mellanvalsperioderna delvis gått förlorat. Utvecklingen är inte unik för Socialdemokraterna. Men ett parti med ambitionen att nå 40 procent av väljarkåren kan inte unna sig att vara ett kampanjparti. Vilket Socialdemokraterna är i dag. Vilket punkten om att det politiska samtalet är målet också vittnar om. En sådan punkt finns bara med om det politiska samtalet inte redan pågår.

Fem punkter skall leda Socialdemokraterna i kampanjarbetet:

1. Färdriktningen – visionen

2. Vägval – kontrast

3. Löften och resultat (Granskning av de borgerliga partiernas löften och resultat. Reds anm)

4. Jobben och ekonomin

5. Vi har en politik för alla

Den första punkten är onekligen viktig. Att förklara vad Socialdemokraterna egentligen vill åstadkomma med regeringsmakten. Politisk makt skall brukas. Därför måste Socialdemokraterna också motivera för väljarna varför de skall anförtros regeringsmakten. Det kommer vara avgörande vid valet 2010 eftersom Socialdemokraterna när de förlorade makten 2006 var ett parti utan några egentliga visioner bestående av något större än att förvalta.

Under punkten vägval förkunnas det att Socialdemokraterna skall visa för väljarna att valet 2010 är ett val mellan två samhällsmodeller. Problemet är bara att det inte räcker att visa detta. Väljarna måste känna det. Logik räcker inte. För att övertyga måste budskapet kännas. Politiken har inte kraften att nå väljare när den teknokratiseras. Politik när den är på riktigt är passion. Den når våra hjärtan. Inte bara vårt rationella jag.

Och så var det det här med valarbetet. Trösklarna skall sänkas säger Socialdemokraterna för att delta i valarbetet. Fredag när den här artikeln skrivs går det fortfarande inte att anmäla sig till ett event på Socialdemokraternas hemsida utan att registrera sig. Skall valrörelsen 2010 bli en folkrörelse måste Socialdemokraterna våga lita på människorna. Och känna glädje över att någon vill knacka dörr en kväll. Istället för att sörja över att samma människa inte vill bli medlem i partiet. Det är också vad som kommer krävas för att vinna valet, att göra Socialdemokraterna till en angelägenhet för fler än de som kan tänka sig att lösa medlemskap. För de människorna blir allt färre. Inte för att det politiska engagemanget och intresset minskat.

Men för att formerna för engagemanget förändrats.

Jenny Wennberg