Hårdvara och mjukvara. Maud Olofsson fokuserar på produktionen, hårdvara och mjukvara handlar om vad Ericsson producerar. Men det hon säger är sant på ett annat sätt, ifråga om produktivitet och människorna som producerar. För vi lever i en samtid som är stark på hårdvarusidan, men borde bli starkare på mjukvarusidan.

Två veckor före jul fick Ericssons anställda i Gävle beskedet ingen vill ha, men som många får ändå just nu; du har ingen funktion att fylla i vår produktionskedja längre. Och på andra sidan det beslutet väntar ett trygghetssystem som inte längre bereder trygghet. Det ska löna sig att arbeta, och de som får stå till svars för avveckling, rationaliseringar, omstruktureringar och allt vad det nu kallas av företagen, blir mjukvaran, människorna vars arbete möjliggjort utvecklingen som i slutändan leder till att deras tjänster inte längre är önskvärda.

Nu ska det sökas jobb över hela landet från första dagen av arbetslöshet. En teknokratisk politik som inte tar hänsyn till människan. I teorin är det onekligen bara att kasta upp och flytta 100 mil till nästa jobb. I verkligheten, inte alls nödvändigtvis särskilt enkelt. Men det är klart att vi flyttar om vi måste.

Dagen efter Ericssons besked sitter jag i en bil. Radion är på, P1, Klassikern, ur högtalarna väller orden ut som ger mig ståpäls; Vi måste kämpa för att få vara människor. Det handlar om den stora gruvstrejken vid LKAB 1969, om Sara Lidmans bok Gruva. Och i en talarstol i Kiruna, i samma dagar som nu, men 40 år tidigare står en gruvarbetare och yttrar orden som fortfarande är lika aktuella. Vi måste fortfarande kämpa för att få vara människor.

Ericssons beslut att lägga ner sin verksamhet i Gävle handlar inte bara om produktion och effektivitet. Det handlar om människor, om familjer och barn och huslån och försörjning, om gemenskap på arbetsplatsen. Det handlar om att försöka hitta ett nytt jobb på en arbetsmarknad där lediga arbeten, inte antalet arbetssökande, är bristvara. Det handlar om en politik som gör det svårare att vara arbetslös. Det handlar inte bara om hårdvara och mjukvara i en rent teknisk mening. Det handlar om ekonomi, företag och politik. Och om människorna.

Vi är redan väldigt bra på hårdvaran. Regeringen har gjort om Sverige till ett land som blivit ännu bättre på hårdvaran. Men däremot har vi varit dåliga på mjukvaran, på att inse att de som står för den där produktionen är människor. Att de som skall undervisas i att det ska löna sig att arbeta redan vet att det lönar sig att arbeta. I en långt vidare mening än bara kronor och ören.

”Från att ha varit väldigt stark på hårdvarusidan så måste man nu bli stark på mjukvarusidan.”

Ja. Precis så är det Maud Olofsson. Men regeringen du representerar är inte en regering som är intresserad att bli stark på mjukvarusidan.

”Vi måste kämpa för att få vara människor. Tänka att vi måste kämpa för det i dag, 1969.”

Det har gått 40 år sedan de där orden yttrades i en talarstol i Kiruna under den stora gruvstrejken.

De gäller ännu.

2009.