”Det här med karriär är svårt tillsammans med familj.”

Njaha? Är det verkligen det? Det verkar ju fungerar tämligen ypperligt för rätt många. Män. I alla fall.

Orden ovan är Hans-Åke Danielssons, yttrade i Svenska Dagbladet apropå det faktum att svenska företagsledningar fortfarande är gubbklubbar.

Hans-Åke Danielsson är själv chef, närmare bestämt presschef på Scania, ett företag som under sin 119-åriga historia aldrig (Jepp. ALDRIG.) haft en kvinna i sin ledning. Tämligen imponerande, får det nog anses vara, att lyckas hålla nollan i 119 år.

Enligt Hans-Åke Danielsson speglar det hur det ser ut inom industrin. Fast det är ju inte riktigt sant. Inom industrin finns det trots allt även kvinnor som arbetar, runt 20 procent av de anställda inom svensk industri är kvinnor, närmare bestämt. Vid landets ingenjörs- och ekonomiutbildningar går kvinnliga studenter årligen ut med finfina betyg och ger sig ut i just den industri Danielsson talar om. Problemet är bara att de inte tar sig ända fram, de tar sig inte in i styrelserummen och de tar sig inte in på de högsta ledningspositionerna.

De fastnar någonstans efter vägen. Vilket inte enkelt kan förklaras med ett axelryckande ”det här med karriär är svårt tillsammans med familj”. Det förklaras snarare med hur rekryteringen inom näringslivet ser ut, vilka som rekryterar och hur det rekryteras, med hur arbetsfördelningen i de svenska hemmen ser ut, med hur fördelningen av föräldraledigheten ser ut, med hur flickor respektive pojkar uppfostras.

Sedan blir det dags att analysera det hela i Svenska Dagbladet. Jan Almgren (manlig näringslivsjournalist emeritus) anser att det nu är dags för kvinnorna att slå näven i bordet.

Han bjuder på så många snarriga citat att det nästan blir lite svårt att välja, men vi gör ett försök:

”Men även kvinnor har ett ansvar för att få till en förändring. Det verkar inte alla ha insett.”

Jan Almgren har bevakat frågan i flera år förkunnar han. Men trots det verkar han ha noll koll på hur det funkar, eftersom han tycker det är märkligt att så få framgångsrika kvinnor vill uttala sig kritiskt mot den rådande bristen på kvinnor i ledande position inom näringslivet. Almgren tycker att dessa kvinnor borde ”Våga bli bråkiga och besvärliga.”. Även om han också erkänner att det förvisso kan stå dessa kvinnor dyrt att bli just detta.

Sverige är en mycket liten ankdamm. Att stämplas som bråkig och besvärlig i en ocean av kostymer leder inte en kvinna framåt i karriären. Däremot kan det effektivt sätta stopp för en fortsatt karriär. Så nej. Det är inte så konstigt att de bråkiga och besvärliga kvinnorna är få.

Vägen fram till chefskapet tenderar vara långt mycket längre för kvinnor än för deras manliga kollegor. Och när målet väl är uppnått. Kan det så mycket enklare tas ifrån en kvinna. En kvinna är lättare att offra och avvara. Särskilt om hon uppfattas som bråkig och besvärlig. Därför är det också lättare att bara hålla käften. Eller till och med ignorera existensen av de strukturer som varje dag arbetar mot medlemmarna av det täcka könet.

It’s a mans world. Som James Brown en gång konstaterade.

Och i den gäller egentligen bara en sak. Att överleva efter bästa förmåga.