Att regeringen och Socialstyrelsen inte agerar förrän nu är egentligen underligt. För tecknen har funnits där länge. De som visar oss att det finns en generation som skulle vara lite friskare om staten lagt sig i lite mer.

Borta är den stora aids-skräcken. Vilket förvisso är positivt i den mening att vår attityd till hiv och aids blivit långt mer präglad av insikt om att hiv inte är en sjukdom som smittar i vardagen. Att det krävs mer än en kram för att smittas. Det handlar fortfarande om en stigmatiserad sjukdom, men de attityder som i dag florerar kan trots det inte i närheten jämföras med de strömningar i samhället som fanns under 80-talet och 90-talet början när kunskapen om sjukdomen fortfarande var relativt liten och sjukdomen var dödlig. De effektiva bromsmediciner som introducerades 1996 förvandlade hiv från dödlig sjukdom till kronisk sjukdom. Det bidrog också till att dämpa vår paniska rädsla för hiv. Och så ebbade det preventiva arbetet sakta ut. Trots att varje generation behöver lära sig att skydda sig.

Vår sansade inställning till hiv har tyvärr haft oönskade bieffekter. Vi må fortfarande vara rädda för hiv, men vi är däremot inte längre särskilt oroade för att själva bli smittade. Det visar attitydundersökningar kring kondomanvändning tydligt.

26 procent av killar i åldern 20–24 som deltagit i Ungdomsbarometern som Socialstyrelsen årligen genomför tycker det är värt lite aids för att ha sex utan kondom. Det är inte vad de 26 procenten säger uttryckligen, men det är konsekvensen av en inställning som går ut på att man hellre utsätter sig för risken att få en könssjukdom än avstår från att ha sex om det inte finns kondom.

Den attityden syns också i statistiken som säger oss att 40 000 svenskar under förra året smittades med klamydia.

Med vetskap om attityderna till kondom är den stora skräcken i dag att hiv ska ta sig in bland unga vuxna, en grupp där spridningen ännu lyckligtvis är begränsad. Men med en inställning som gör kondom till något som faktiskt går att klara sig utan riskerar sjukdomen sprida sig snabbt i denna grupp när den väl fått inträde. Och risken är tyvärr påtaglig för att det skulle kunna bli så. Våra resvanor i kombination med våra sexualvanor borgar för det. För även om spridningen av hiv i Sverige är blygsam är sjukdomen långt mer utspridd så fort vi lämnar Skandinavien.

Kondom kan vara bökigt, kondom tar bort en del av närheten. Men kondom skyddar mot könssjukdomar. Och det är långt mycket skönare att ha sex med kondom än att tvingas leva med hiv. I dag finns det förvisso effektiva bromsmediciner, men det handlar om en medicinering som pågår livet ut och som kan ge mycket svåra biverkningar. Vilket borde göra valet enkelt. Men det är det uppenbarligen inte.

Det är här staten kommer in. För statliga kampanjer fyller sin funktion. Och när vi börjat ta risken att få hiv med en axelryckning och tror att bromsmediciner gör hiv till en bagatell är det tämligen uppenbart att det är dags för nationell kampanj. Så applåder till regeringen för att man nu initierar den första informationskampanjen sedan 2003.

Satsa

säkert