En man i 20-årsåldern i Gävle har anförtrotts med att ta hand om konfirmander och jobba med unga människor i kyrkans namn. Samme unge man aspirerar även på att bli präst en dag. Och det är ju fint och bra på alla sätt och vis. Problemet är bara att denne unge man verkar gilla minderåriga flickor.

Under veckan som gick har Arbetarbladets reporter Anne Sjödin nystat upp historien om en ungdomsledare som anklagats för sexuella trakasserier mot unga flickor som han ansvarat för i sitt arbete för Svenska kyrkan. Och bilden som målas upp är föga aptitlig. Ungdomsledarens beteende är, om uppgifterna stämmer, direkt olämpligt. Om det är brottsligt i juridisk mening är egentligen ointressant. Föräldrar som skickar iväg sina barn på konfirmandläger skall kunna vara säkra på att ledarna inte ser deras barn som lovligt byte. Vilket dock inte verkar vara någon självklarhet inom kyrkan i Gävle.

Kyrkoherden i Gävleförsamlingen vill uppenbarligen inte ta något ansvar för den egna verksamheten. I stället nöjer denne sig med att konstatera att ärendet överlämnats till polisen och sociala myndigheter. På den direkta frågan om mannen fortfarande jobbar kvar i församlingen vill inte kyrkoherden ge något svar och övergår i stället till att urskuldande säga att man faktiskt inte ännu vet om individen ifråga gjort något brottsligt.

Allvarligt talat. Att en handling inte i juridisk mening kan anses vara brottslig betyder inte att den är lämplig. Att Svenska kyrkan i Gävle anser sig behöva en juridisk bedömning för att kunna avgöra om det är rätt eller fel att som ungdomsledare skicka sms till 13-åringar med sexuellt innehåll och försöka tjata sig till sex och kommentera deras bröst gillande är faktiskt patetiskt.

Vad som gör det hela än mer pikant är att kyrkoherden i Gävleförsamlingen under flera års tid uppges ha vetat om vad som pågått. Enligt en av prästerna i församlingen, som nu dock fått sluta, informerade en fritidsledare kyrkoherden om ungdomsledarens aktiviteter redan för tre år sedan. Men några åtgärder vidtogs aldrig. Sant eller inte. Att den här typen av anklagelser över huvud taget nu riktas mot verksamheten och prästerskapet innebär att det finns arbete att göra inom kyrkan i Gävle.

Ungdomsledaren själv tycker inte att det hela är något att orda om. Till Arbetarbladet säger han följande:

”Jag känner inte igen mig under benämningen sexuella trakasserier, jag har inte använt hot och tvång mot någon. Det här handlar om samtal med mina vänner, som kanske misstolkats av några.”

Tilltron till kyrkans diskretion verkar vidare onekligen vara på topp hos mannen i alla fall:

”Jag litade på att församlingen skulle utreda det här internt, jag trodde inte att de skulle göra en polisanmälan mot mig.”

En av flickorna han uppges ha trakasserat säger så här till Arbetarbladet om det hela: ”Han har haft en maktposition som han har utnyttjat för att få sex. En omyndig ska inte behöva bli sextrakasserad av en ledare inom kyrkan.”

Uppenbarligen håller inte Gävleförsamlingen med. I alla fall inte om det hela bara är olämpligt och inte straffbart.

Sex synd och prästerskap