I torsdags gav sig Linda Skugge in i debatten om ungdomsarbetslösheten på Aftonbladets debattsida. Skugge som anser att dagens ungdom är lat och ovillig att ta skitjobb.
Så är det kanske också. Dagens ungdom har, till skillnad från Skugges generation, blivit curlade, bortklemad och överbeskyddade. Sånt sätter onekligen sina spår, på gott och ont.

Konstateras kan dock att ungdomsarbetslösheten existerar. Det är ett statistiskt faktum oavsett om Skugge tror på det eller inte. Det betyder däremot inte att det är omöjligt att få jobb som ung och outbildad. Bara att det är extremt svårt. För att få ett arbete måste man ofta redan ha haft ett arbete. Därför är inget jobb lika svårt att få som det där första.
Den eventuella kräsenhet bland unga som Linda Skugge klassar som ett problem utgör dock snarare en tillgång. För det handlar om en inställning till arbete som kommer kunna bidra till både högre löner och förbättrade arbetsvillkor. Om inställningen slår igenom på bred front vill säga. Vilket den dock ännu inte gjort.
Vad Linda Skugge menar med ”riktiga” arbeten är något oklart. Vad som däremot är helt säkert är att allt för många företag ser ung arbetskraft som lättlurad arbetskraft. Deras svaga ställning på arbetsmarknaden gör dem till tacksamma och medgörliga anställda. Att vara ung innebär också ofta att inte veta vilka krav som kan ställas på en arbetsgivare. Det är nog tyvärr fortfarande en långt mer korrekt beskrivning av dagens ungdom på arbetsmarknaden än den bild Linda Skugge målar upp från sitt Stockholm och det företag hon själv driver.

Skulle det vara som Linda Skugge hävdar, att det skett ett paradigmskifte på bred front ifråga om ungas inställning till arbete, kommer vi dock inom en inte allt för avlägsen framtid se radikala förändringar till det bättre äga rum på arbetsmarknaden. Den där kräsenheten kommer vara en hälsosam tillgång inte minst inom vården och omsorgen. För den lär i så fall tvinga fram vidgade möjligheter till heltidsanställningar istället för de deltidsanställningar som blivit norm och gör inte minst kvinnor till deltidsarbetslösa. Den skulle även kunna bidra till en förbättrad arbetsmiljö som minskar risken att drabbas av arbetsskador som leder till kostsamma sjukskrivningar. Den skulle kunna öka personaltätheten så att äldre får komma ut och personalen kan göra sitt jobb istället för att känna sig otillräckliga och stressade. Och kanske viktigast av allt; det skulle bidra till att säkra den framtida rekryteringen inom vården och omsorgen. För som det ser ut idag lär det bli svårt att hitta någon som vill byta min blöja när jag blir så gammal att jag behöver en sådan. Och det oroar mig. Det oroar mig helt enkelt att arbetsvillkoren är utformade på ett sätt som gör att den framtida rekryteringen är hotad. Och vad som är än mer bekymrande är att ingen, inte ens facket, just nu ställer så höga krav på landets arbetsgivare inom sektorn att jag när jag är 80 kan räkna med någon motiverad och kompetent vårdare som kan byta min blöja.

Därför hoppas jag verkligen att Linda Skugge har rätt. För är det så att dagens unga inte är redo att ta vilket skitjobb som helst innebär det att landets arbetsgivare kommer tvingas anpassa arbetsplatserna där efter. Och det är faktiskt bara alldeles underbart för alla.