Det är så lätt att vara efterklok, att sitta och titta i backspegeln och förnumstigt säga att ja, så borde vi ha gjort istället. Det är också vad Socialdemokratin ägnar sig åt just nu. Att blicka bakåt och försöka förklara sitt monumentala misslyckande. Med föga imponerande resultat.

Socialdemokraternas katastrofval 2010 var resultatet av en Socialdemokrati med hybris. En Socialdemokrati som underskattade de borgerliga partiernas attraktionskraft på väljarna. Den som lyssnade på partiets främsta representanter efter valet 2006 visste att det skulle gå som det gick. För några planer på att bedriva en tuff oppositionspolitik fanns inte. Istället trodde partiet att det bara var att luta sig tillbaka och låta den borgerliga regeringen misstag tala för sig själv.

Riktigt så blev det som bekant inte.

Läser igenom valanalysen som presenterades i torsdags. Den innehåller det väntade, vi var inte nog tydliga, vi misstolkades, vi tänkte inte nog stora tankar. Och så ett medialt underläge på toppen av allt detta.

Det mediala underläget har Socialdemokraterna bara sig själva att skylla. Socialdemokraterna var tidningsägare, men körde A-pressen i putten. Och i de tidningar man fortfarande har ett engagemang i syns med några få, lysande undantag, en tydlig brist på insikt kring mediernas funktionssätt och läsarnas krav. Vidare har Socialdemokraterna inte någon övergripande strategi med det inflytande man fortfarande har i svensk press. De få s-märkta ledarsidorna nyttjas idag inte till fullo, de har genom åren blivit till avstjälpningsplatser där individer belönas med en redaktörstjänst för lång och trogen tjänst alternativt fungerar som må-bra-sidor där Socialdemokraterna kan läsa om sin egen förträfflighet. Därmed har också idédebatten hämmats och de Socialdemokratiska pressrösterna marginaliserats. Allt på grund av kontraproduktiva rekryteringar och en ovilja bland somliga partidistrikt att acceptera annat än beröm på ledarplats.

I ljuset av detta blir allt tal om borgerligt övertag i medierna och orättvis behandling bara tramsigt gnäll. Dessutom har man ju tidigare, trots de stora stygga medierna och det underläge man befinner sig i medialt, lyckats vinna val.

Vad Socialdemokraterna mest av allt behöver göra är att ta av sig offerkoftan och dra på sig självförtroendet.

Valanalysen visar på en icke funktionsduglig partiorganisation. För det borde vara omöjligt att presentera ett förslag om fastighetsskatt som bara berör 1 procent av alla villaägare och hamna i en situation där majoriteten av alla väljare tror att många eller väldigt många kommer beröras av den föreslagna förändringen av fastighetsskatten. Det lyckades dock Socialdemokraterna med.

På det hela taget är valanalysen tämligen trist läsning som förfaller i gnäll snarare än självrannsakan. Det är inte en bra början på det arbete som ligger framför Socialdemokraterna.

Ett har valanalysgruppen dock rätt i. Inom Socialdemokratin har det inte tänkts några stora tankar på mycket länge. Vilket dock inte är särskilt konstigt eftersom partikulturen uppmuntrar till att tänka rätt istället för stort. Och så länge det överordnade målet är åsiktsresonans kommer det inte tänkas, eller i alla fall inte yppas, några stora tankar inom det Socialdemokratiska partiet. Vilket är väldigt synd. För utan de stora tankarna, utan de verkliga visionerna om fördelningspolitik, miljö, skatter och företagande, utan tankegångar kring politiska lösningar för den moderna människan, oavsett om det handlar om skiftarbetande arbetarklass eller övertidsarbetande akademiker eller långtidssjukskrivna, kommer Socialdemokraterna tvingas hanka sig fram på gamla meriter.

Så får det dock inte bli. För i Sverige finns alldeles för många människor som behöver en smart Socialdemokrati som genom progressiv politik för ett modernt folkhem skapar möjligheter för alla.

Så snälla, ryck upp er. Och bli det parti så väldigt många av oss behöver.