Absolut ingenting med Socialdemokraterna handlar om politik just nu. Vecka efter vecka av märkliga uttalanden, men också ett näst intill perverst intresse från medias sida för intriger, mundiarré, skitsnack och allmänt skvaller som paketeras om till ”journalistik”. 

Någon opposition finns inte i form av Socialdemokraterna för närvarande. De är istället fullt upptagna med att krishantera på snart sagt daglig basis. 

Moderaterna kan luta sig tillbaka och i lugn och ro fortsätta rasera Sverige. För vad är väl borgerlig nedmonteringspolitik i jämförelse med Socialdemokratiska snedsteg och förflugna ord. 

Minsta antydan till brist på förtroende för Juholt sexas upp till rubriker om  ”FÖRTROENDEKRIS”. 

Självfallet är inte förtroendet obrutet mot Juholt. Men låt oss repetera; 

a) Håkan Juholt gjorde inte något juridiskt klandervärt när han tog emot bostadsersättningarna. 

b) De som valde Juholt får ta ansvar för sitt val. Det innebär att backa upp honom. Hur missnöjda de än är. Allt annat skadar partiet mer än vad bostadsersättningarna gjort. 

c) Håkan Juholt är ett blåbär på den nivå han just nu befinner sig politiskt och så är även stora delar av hans stab. Men det lär ta sig, inte minst med tanke på hur mycket rutin ersättningsaffären måste ha resulterat i. 

d) Håkan Juholt är inte Socialdemokraternas största problem, det är istället bristen på oppositionspolitik.   

Vi nöjer oss så på temat Håkan Juholt för den här veckan. 

Carema. En sak har Carema i alla fall lyckats oerhört bra med; att skapa en debatt om omsorgen och hur vi egentligen tar hand om våra äldre. 

Oppositionen vill ge Socialstyrelsen i uppdrag att utforma nationella riktlinjer för äldreomsorgen. Det låter ypperligt. Och eftersom Socialdemokraterna fortsätter tycka det är bra med privata alternativ i omsorgen trots att de varken bidrar till ökad effektivitet eller kvalitet får vi nöja oss med att man vill ha nationella riktlinjer. 

I julklapp önskar sig dock ledar­sidan Socialdemokratisk insikt om att verklig valfrihet inte först och främst handlar om att välja mellan Carema och kommunen.  

Tittar vi på situationen runt om i vårt land inser vi dock också snabbt att det inte bara är vinstintresset inom omsorgen som utgör ett problem. Det gör även bristande kommunala resurser som leder till ytterligare nedskärningar inom en sektor där nedskärningar ovillkorligen innebär försämrad kvalitet. 

Om jag har turen att bli gammal hoppas jag både Carema och slimmad kommunal omsorg ersatts med ättestupan. Verkar på något vis vara ett mer humant och värdigt slut på livet än att ligga ensam i sin kissblöja, bli våldtagen på sitt äldreboende, få sina spyor nedtryckta i halsen eller svälta ihjäl. Jag vill inte avsluta mitt liv så. Ingen vill avsluta sitt liv så. Men ändå avslutar människor sina liv så i Sverige. Vi borde kunna bättre. 

SOS Alarm. Sjuksköterskan som avstod från att skicka ambulans till den döende Emil Linnell friades i veckan av Stockholms tingsrätt. Allmänhetens dom är dock hård. En enskild individs inkompetens och brist på empati fick ödesdigra konsekvenser. SOS Alarm hade före Emil Linnells samtal försökt åtgärda brister i sjuksköterskans bemötande av de som ringer 112. Den som saknar empati bör inte arbeta som sjuksköterska. SOS Alarm lät sjuksköterskan fortsätta sitt arbete. Emil Linnell betalade priset.  

Även här finns anledning att fundera över om 112 verkligen skall vara en ”nödbransch” eller bara ett nödnummer. 

Gävlebocken. Den brann natten mot fredag. Fem dagar fick bocken stå, men å andra sidan; det är det faktum att den med jämna mellanrum brinner som gjort den rikskänd. Ingen hade brytt sig om en halmbock i Gävle annars. Det är ett obestridligt faktum, oavsett vad vi tycker om bockbrännare och bockbränder. 

Att den brinner är bra publicitet. Att bränna när den är däremot åtalbart. Och farligt. Men det vet ju alla. Trots det fjuttade någon på bocken natten mot fredag. 

Det finns folk till allting.