Kvinnor och hormontabletter har däremot varit en självklar kombo sedan 70-talet. Trots vetskapen om en diger lista av biverkningar som inkluderar bland annat blodproppar.

Preventivmedel har först och främst varit en fråga för kvinnor. Trots att samtliga relationer där preventivmedel är aktuella att använda handlar om ett tvåpartsförhållande med gemensamt ansvar för resultatet av relationen.

Det är i synen på preventivmedel och vår sexualitet som könsrollerna blir som tydligast. Det är i det nakna mötet mellan människor samhällsstrukturerna manifesteras.

Därför är också DNs artikel om preventivmedel för män mycket intressant. För den visar hur olika vår roll i sexualiteten uppfattas av en hel industri. Hormonella preparat finns redan framtagna även för män. Men läkemedelsindustrin vill inte sälja dem. Trots att majoriteten av alla män faktiskt kan tänka sig att använda dem. I Sverige så väl som i andra länder.

Kraven är högre ställda på preventivmedel för män. De ska vara näst intill biverkningsfria. För kvinnor accepterar vi biverkningar som blodpropp. Varför? Därför att det för kvinnor finns en direkt nytta – inga oönskade graviditeter. Den nyttan är för män bara indirekt eftersom mannen inte blir gravid. Konsekvenserna av en oönskad graviditet undkommer dock varken kvinnan eller mannen. Den fysiska nyttan är större för kvinnan. Men det är också riskerna. Den direkta nyttan är dock egentligen likvärdig för båda parter.

Preventivmedel skyddar mot oönskade graviditeter. Men bara kondom skyddar mot könssjukdomar. Ansvaret för vår sexuella- och reproduktiva hälsa är, borde vara delat, och studier visar att majoriteten av män skulle kunna tänka sig att använda hormonella preventivmedel. Det betyder att läkemedelsindustrin inte marscherar i takt med tiden.

Sexköpslagen. Den svenska sexköpslagen var när den kom omdebatterad. I dag är den föga kontroversiell. I ett samhälle som strävar efter jämställdhet är beskedet om att kvinnans kropp inte är en handelsvara ett allt mer självklart sådant. För det var just detta som var grunden för vår lagstiftning på området. Att sätta ett exempel, att genom lagstiftning stadfästa en av samhällets grundläggande principer; att verklig jämställdhet kräver ett samhälle där kvinnokroppen inte ses som en handelsvara.

Ett annat tungt vägande skäl för lagstiftningen var den preventiva effekt lagstiftning som kriminaliserar sexköpet har. Inom juridiken brukar man tala om en individualpreventiv och allmänpreventiv verkan där lagstiftning påverkar både den enskilde och samhället och förhoppningsvis motverkar en viss typ av handling, i det här fallet sexköpet.

Nederländerna och Tyskland är länder som valt att gå i rakt motsatt riktning och i stället legaliserat prostitutionen. Som om prostitution vore ett yrke. Det är det inte. Och det är definitivt inte ett yrke lagstiftarna skulle rekommendera sina egna barn. Inte ens de lagstiftare som anser att prostitutionen ska legaliseras. Deras barn tenderar i stället läsa på universitet.

I Nederländerna intervjuade jag en kvinnlig polis rörande sexköpet. Hon tyckte legalisering var bra. Prostitution minskar antalet våldtäkter resonerade hon. Det finns det inga belägg för, och tankegångarna är djupt människoföraktande där somliga ska ta smällarna för att vi andra ska slippa. Ett annat argument när det begav sig var att en legal marknad skulle minska den illegala marknaden. Det har visat sig vara tvärtom. Med en etablerad legal marknad finns än mer utrymme att verka för de som ägnar sig åt människohandel. Sexköpare är knappast kunder som ställer krav å kvinnornas vägnar. Om kvinnan eller barnet de köper arbetar legalt eller säljs som ett kreatur av representanter för den organiserade brottsligheten, misshandlas, våldtas och förbrukas spelar liten roll. Sexköparen är inte etikens väktare. Det har man insett även i Frankrike och avser nu lagstifta för att göra sexköpet illegalt.

Det kanske finns lite hopp för mänskligheten, trots allt.