Hjältar. Finns det sådana fortfarande? Ja, det gör ju det. Benny Andersson är en av dem. Mest känd för sitt ABBA och musikalerna som erövrat världen och stärkt det svenska varumärket. Men mest fantastiskt med Benny Andersson är inte hans enorma musikaliska begåvning och affärssinne. Det är istället hans rebelliska ådra. 

Dagen det blev klart att Benny Andersson stöttade Feministiskt initiativ fick han en särskild glans. När så många andra tog avstånd, hånade, ifrågasatte gav Benny Andersson istället sitt stöd. En sann feminist, en människa med inflytande som valt att göra något samhällsvälgörande med sin berömdhet. Alldeles för ovanligt i Sverige och därför också väldigt uppmuntrande. Anderssons senaste strid handlade om nya Slussen. 

Förslaget som kommer ge Stockholm ytterligare biltrafik i innerstaden och ytterligare en shoppinggalleria klubbades i veckan igenom av den borgerliga majoriteten i Stockholms stad med bara tre rösters övervikt. Istället för blocköverskridande överenskommelse om utformningen av vår huvudstad - högmodigt borgerligt beslut. 

Politiker är sällan visionära stadsarkitekter. Och när de försöker vara det blir resultatet ofta misslyckat. Nya Slussen ser ut att bli ytterligare ett monument över politiska stadsarkitektoniska ambitioner som förfular och förfelar städer. Men vad är större att kröna en politisk karriär med än ett helt område i en huvudstad. Ett monument över den egna politiska gärningen som skulle kunna ge vem som helst hybris.

Ett motförslag fanns i form av kulturslussen. Det var dock den borgerliga majoriteten inte intresserade av att ens överväga. Nu vill Benny Andersson inte längre möta landets besökare på Arlanda. Han kräver att bilden på honom som hälsar välkommen till Stockholm på Arlanda utrikesterminal tas ner. Benny Andersson. En man att högakta. 

FRA. Socialdemokraterna blev Moderaternas knähundar än en gång. FRA-lagen är ett resultat av en era då demokrati skulle försvaras med hjälp av mindre demokrati. Kriget mot terrorismen har nämligen på många sätt även varit ett krig mot just det som skulle försvaras; demokratin. Medborgarnas rätt till integritet har offrats. För vårt eget bästa. 

När vi tittar tillbaka på dessa beslut i framtiden kommer vi se på dem på samma sätt som vi idag ser på galenskapen i att en gång ha klassat homosexualitet som en sjukdom. Ett vansinne som tyvärr bara tiden uppenbarligen kommer kunna synliggöra för oss, eller snarare politikerna som fattar besluten. Undertiden får vi leva med att Socialdemokraterna gör upp med de borgerliga om att sälja ut oss även till SÄPO och Rikskriminalpolisen. Eller göra motstånd.

Kristdemokraterna. Valberedningen förordar fortsatt partiordförandeskap för Göran Hägglund. Mats Odell verkar dock verkligen, verkligen vilja bli ordförande, och avser därför finnas till förfogande för partiet att rösta på även utan valberedningens stöd. Hellre promenerar ut med heder och ära för egen maskin än bli utburen av andra. Men vi är ju alla olika. Och problem har Kristdemokraterna alldeles oavsett vem man väljer till ordförande. 

I övrigt bjöd Kristdemokraterna denna vecka på reaktionära tankar om dagishämtning i Svenska Dagbladet. Tidig utcheckning av barn från dagis skall premieras. Barnomsorg är inte bra för barnen resonerar Kristdemokraterna. Och föräldrar som väljer att ha sina barn på dagis och arbeta, ja de har barnen på dagis därför att de enligt Kristdemokraterna "… matats med uppfattningen att de är otillräckliga för sina små barn.". 

Arbetslinjen gäller tydligen alla svenskar utom barnfamiljer, eller ja, svenska mammor. De bör istället vara hemma så mycket som möjligt. Till skillnad från exempelvis patienter döende i cancer.

Kristdemokraterna. Jag säger då det.