Några ur den gamla styrelsen vädjar om hjälp från kommunen, annars går skeppet i kvav eller seglar bort mot någon fjärran hamn. Gerda är en viktig lokal angelägenhet, förstår jag, men tyvärr har hon försatts i konkurs.

Lite olyckligt, men skeppet kostade mer än det drog in, också när det var fullbelagt eller skeppade stadens viktigaste personer till Visby.

Och politikerna vänder ryggen till trots att de bara för några veckor sedan förklarade sig beredda att skjuta till pengar.

Men sedan ett nej till kommunalt engagemang. Något hade hänt. Jag hör mig för; vad och varför?

Svaren kan tolkas: Styrelsen gjorde för lite, för sent om den gjorde något alls. De ansvariga kunde försökt nå anstånd med banken, bli överens med sponsorer och lagt tid på att söka nya.

I stället konkurs, den enklaste lösningen.

Starkt missnöje i Stadshuset. Någon nämner Skaparbyn, samma problem där som här. Avsaknad av kompetent styrelse, ingen vettig människa att förhandla med (eller lita på). Kommunalt engagemang möjligt, men då måste nya styrelser väljas.

Men det kan ju inte kommunen lägga sig i eller göra så mycket åt, mer än att markera. Alternativen är plågsamt enkla; Gerda seglar iväg och Skaparbyn tynar bort.

Gerda borde annars gå att rädda. Det finns grupper som kan hälsas välkomna ombord; dagis, PRO, skolornas elever på alla stadier, värstingar som kan lära sig båtvett och hyfsat uppförande, företag som vill se solen gå ner hitom Eggegrund, alla sorters event som har tid att segla runt i Gävlebukten ett tag. Det finns ideer, men inga pengar.

Gerda annars är inte särskilt dyr i drift, vid varje jämförelse. Och det finns nog en vilja att gripa in, men politiker sopar inte gärna ihop resterna av ekonomiskt lättsinne och det som kan upplevas som olika styrelsers och personers inkompetens och skråanda.

För mycket strul runt och ombord på båten, från kölsträckningen till konkursen. Och många är jävligt låga vid tanken på att någon, vem som helst, snart kan ropa in skeppet för en spottstyver.

Entreprenören i Furuvik, en sällsynt kompetent företagare, visade intresse men drog sig ur. Jag vet inte varför, men vem som helst kan ju spekulera.

Sedan över till Strömvallen. Hur ska det bli, blir det någon allsvensk fotboll och hur går det med den nya läktaren? Och när uppförs läktarna på kortsidorna? Jävla politiker, snåla, mindre vetande och så gräver de en grav för fotbollen i Gävle. Hur kunde detta ske, och varför?

Några högerpolitiker hade svaret; låt någon privat aktör lägga in halv miljard i projektet. Det är bäst för alla. Stor upprördhet över de ansvariga politikernas brist på engagemang. Allt är sossarnas fel.

Bara ett fel där; det finns inga privata finansiärer.

Så det blir en träläktare, för 90 miljoner. Den fylls, när den rests, sådär 15 gånger om året med några tusen, mest manliga, åskådare.

Ett sabotage både mot fotbollen och Gefle IF påstår en annars omdömesgill fotbollbyråkrat.

Han har väl inte räknat på saken. Men vad kostar varje åskådare skattebetalarna? Tusenfalt med än skeppsgossarna på Gerda och den åldersstigna publiken i Konserthuset.

Och 90 miljoner till Strömvallen kanske slår ut 120 miljoner till Biblioteket, som har en halv miljon besökare varje år, ungefär lika många som Furuvik och Fjärran höjder tillsammans.

Vad skulle du gjort? Jag ställde frågan till en tidigare politiker (otroligt kompetent) entusiastisk bibliotekskund och som alltid går på hemmamatcherna, Gif eller biblioteket? Både och! Det har Gävle råd med. En fråga om infrastrukturer. Vi måste våga tro på framtiden.

Reserapport. Tre zoner, två timmar, ett halvt dygn, och 22 grader. En kort sammanfattning av snöblasket ner till Arlanda, flygresan och tiden i bussen på väg till Vingresort, ospecifierat, en vecka.

Vi fick en furstlig inkvartering. De fullt betalande, bland dem två kära kollegor från vår lilla, men framgångsrika mediekoncern, noterade ett mer spartanskt boende. Men solen lyser över oss alla.

Vi, de första gästerna för i år, vilade ut efter den långa resan. Tidigare hade vi hälsats varmt välkomna ombord, de första resenärerna på ett tag. Flygvärdinnorna strålade av arbetets glädje.

Här, långt borta, finns allting, inklusive svensk tv, Svt World. Vi väntade in GävleDala, men fick Nordnytt. Ett plan landade i den norra zonen, var det väl. Radio Gävleborg ringde för att få en kommentar till något om landstinget. Jag avböjde vänligt; semesterfrid råder.

Sedan försvann strömmen, och i receptionen rekommenderas tålamod. Datorn hålls vid liv med reservkraft. Vi kan bara vänta.

Bildningsresan når snart Knossos. Äldre än Gerda, mer än Skaparbyn. Den som inget vet om historien och antiken går vilse i nutiden. Därför söker jag mig alltid till ruiner och lyssnar av historiens vingslag. Delfi glömmer jag aldrig. Jag har min guidebok och har läst på, men var kommer tjurarna in?