Besök vårt vackra land, res runt, kliv in, smaka på! Varför inte några dagar i Madrid? Solkusten? En vandring bland berg och dalar? Spanien har allt! Anmäl dig nu.

Villkoren är frikostiga och omfattande. Spanska statens turistbyrå står för resor, hotell, uppehälle och kvällens alla nöjen. Hämtning på flygplatsen, taxi till hotellet och på morgonen körs bussen fram. Du är utvald, välkommen.

Efter några dagar en påminnelse; stort intresse för våra resor, men det finns ännu några platser kvar!

Jag trycker bort och raderar. Ej mutbar, och facket är tydligt. Gränserna dragna. Därtill mitt goda omdöme, jag väljer bort gratis trots att Spanien runt skulle vidga min vyer och skänka kunskap om en ekonomi i förfall. 20 procents arbetslöshet, stagnation, politiskt virrvarr, gigantiskt budgetunderskott och en regering som tappat greppet.

Men jag sitter kvar på min stol och försöker läsa på, om Spanien, Grekland, Italien och Irland.

Efter Sofia Arkelstens utflykter debatt om riksdagsmännens resor. Carl Bildt har inga invändningar, Fredrik Reinfeldt ser plågad ut, partiapparaten går för högtryck och Arkelsten förklarar sig, utan att nå ända fram. Är hon naiv, eller bara omedveten?

Carl Bildt tröstar, han har rest runt i världen, gratis och utan onödiga självförebråelser. Det borde andra också göra. Bildt kan skilja mellan yttre påverkan och inre stabilitet. Han står trygg. Icke mutbar, och så avvaktar han rättsväsendets granskande av privata åtaganden i olja och gas.

Resorna ett led i hans utveckling, men nu, som utrikesminister betalar staten. Men gratis är i princip bra, försäkrar han.

Men ändå bekymmersamt att bilden av de nya Moderaterna spricker i kanterna. Näringslivets politiska gren skymtar bakom nervositet och försök att släta över. Och så detta tjat om anonyma bidrag och privata miljoner (tiotals) som slussas in på den nygamla högerns bankkonton. Någon ställer frågan: Hur mycket kostar Moderaterna?

Och vad gör Schlingman? Var är han, här behövs PR och direktkontakt med väljare och medier. Tunga dagar för den moderata ledningen.

Oppositionen, plötsligt alert och återuppstånden, är stenhårt fördömande. Vem hade väntat sig något annat av den gamla bolagshögern, den är en ju del av den ekonomiska överheten. Och Arkelsten reflekterade väl inte särskilt över en gratisresa, den erbjöds ju av vänner. Äntligen en match vi kan vinna.

Sedan en återkommande debatt, varför kokas Moderaterna alltid ner i samma arroganta soppa av svarta snickare, städerskor, barnvakter, obstinat vägran att betala tv-licenser, skatteplanering och överflyttande av förmögenheter till bekväma skatteparadis?

Jag har svaret, men ni kan väl tänka själva.

”Vi måste leta bland lokalpolitikerna, där finns den nya generationen och de nya ledarna”! Några upprörda röster som står nära den yttersta makten i partiet tränger fram i eftervalsbruset.

Missnöjet växer med den ledande kretsen, men var finns alternativen? Se dig om, finns där någon möjlig partiledare? Partisekreterare? Ministrar? Var är Nuder, partiets skarpaste hjärna? Baylan? Han har ”Förlorare” stämplat i pannan.

Jag hajar till inför de hårda orden. De kan bara tolkas som att allt fler, långt in i partiet ser behov av stora förändringar. Det kan bli en del att skriva om, kanske redan till extrakongressen.

Den nyanställde bör ges några dagar, eller veckor för introduktion på den nya arbetsplatsen. Därför inskolning och anpassning. En enkel, generell regel på arbetsmarknaden.

Men Thomas Greiss slets ut ur flygplanet, ikläddes utrustning och föstes ut på rinken, mitt i natten eller om det var i svinottan. Han fick några timmar för att ställa om sig, men hade behövt en vecka, minst. Men här var det panik och stress; Svedberg var ihålig, Bjurling ett såll. Greiss, direkt från NHL!, frälsaren.

Och där stod Svedberg, som spelat bra de senaste matcherna. Men han pekades ut; klarar inte konkurrensen från en otränad, jetlaggad tredjemålvakt i NHL. Arbetsgivaren svek båda, och visade upp både dåligt ledarskap och usel personalpolitik.

Ska man söka en politisk dimension i det här? Svårt, om man inte räknar Läkerolen, och Strömvallen som delar av det offentliga rummet. Där kräver vi, allmänheten, kloka, ansvarstagande ledare. Men där har Brynäs tagit time out.

I det offentliga rummet ryms också Spegeln, nu nersläckt. Men återuppståndelse möjlig; en entreprenör sökes som kan upprätthålla den dagliga verksamheten och bevara 50-talsmiljön.

Därefter öppnas dörrar som knyter ihop Kulturkiosken, IDKA och kaféet. Ett komplett kulturhus, mitt i stan, skymtar bakom järngrindarna. En vision av ett sammanhållet kulturutbud för alla åldrar kan snart bli verklighet.

Vintertid i natt, det stora mörkret faller ner över oss igen. Ska man nu försvinna in i ett själsligt ide, stänga om sig och hålla den annalkande iskalla vardagen på avstånd? Det går ju inte. Det gäller, som alltid, att härda ut. Eller ta till några andra plattityder som kan mildra vinterhelvetet.