Radion sänder rösten igen, den som berättade om mordet. 25 år på måndag men det är morgonen efter som etsat sig fast. Det är väl för det absurda; tennis som vanligt i Sörgärdets gymnastiksal. Första serv klockan 8 och sedan en dunkel timme. Det minns jag.

Nu körs allt genom centrifugen igen. Vem sköt, arvet efter Palme, biografier, debatter, den politiska gärningen. Och det förfärliga, blinda hatet som sträckte sig långt in i den förfinade, självförhärligande borgerligheten.

Föraktet lever än i dag, men nedtonat. Men skrapa på några högerpersoner och det bubblar upp; inget är glömt.

Att så många nu ansluter till den hyllade biografin, som gör Palme till mer av liberal än kämpande demokratisk socialist, är väl ett tecken i tiden. Mysiga stunder på landets bibliotek. Stor uppskattning av en död man. Det är ju enkelt, särskilt i en tid som domineras av bleka, utslätade politiker som biter sig fast i mitten, med ett enda, övergripande mål, att sänka skatten.

I dag, med samma fattigdom, nord-sydkonflikt, imperialistiska krig, utsugning, barnadödlighet, kvinnoförtryck (inte minst i islams länder), eviga krig om naturrikedomar, svindlande djupa klyftor mellan rika och fattiga och med hela världsdelar hotade av miljökatastrofer har vi Björklund, Reinfeldt och Bildt.

Palmes briljans tecknades i klara färger när världens ledare slöt upp kring hans kista. Det där störde borgerligheten mycket. De såg inte, eller ville inte se, Palme i världen. De såg en liten man i ett litet land.

I dag hyllas Bildt som den store utrikespolitikern. Men när folket i arabländerna reser sig mot förtryck och diktatur får vi några banala fraser, twittrade från någon middag ute i världen. Inte konstigt att frågan ställs: Vad skulle Palme sagt? Inget om stabilitet i alla fall.

Där, på den tiden, fanns officerare som på fullt allvar anklagade Palme för att sälja ut landet till Moskva. Under Vietnamkriget mätte krigsmakt, polisväsende och den förenade borgerligheten ljusårs avstånd. Industrin förstod aldrig Palmes stöd till frihetsrörelserna i södra Afrika, den hotade ju affärerna med rasistregimerna. Efter befrielsen och slutet för kolonialismen drog horder av direktörer söderut.

Sedan rykten om sinnessjukdom; det kan bli ett omfattande kapitel, eller böcker, om den galne landsförrädaren.

Christer Pettersson eller några fascistiska poliser? Några grupper kunde pekas ut men inte bindas till Sveavägen. Leif G W är säker på polisspåret, andra håller fast vid Pettersson. Något svar ges inte, i vår livstid.

Men inte var Palme något helgon, ens med 25 års avstånd. Grundligt fel om IB, frånstötande i sina karaktärsmord av Guillou och Peter Bratt. Han ljög medvetet och utstuderat.

Riskkapitalisterna gick in i skolvärlden, investerade och sopade hem lika enkla som säkra vinster. Lysande affärer, befriade från alla risker. En friare skola, ekade borgerligheten, ökar valfriheten och sprider kunskap och lugn i klassrummen.

Längst fram ställde sig några Socialdemokrater, som garanter för kvalité, frihet och den välkomna befrielsen från den kommunala skolans brist på disciplin och förfärande oreda. De privata skolorna skulle, enligt plan, stå för valfrihet och studiero. Goda betyg skulle falla ut som tack.

Klassrum etablerades för den medelklass som tröttnat på den jämlika skola Göran Persson raserade under 90-talskrisen.

I dag reagerar Jan Björklund på miljonvinster och brister. Vi var naiva, säger han. Vi såg inte riskkapitalisterna, och vinsterna.

Björklund är säkert ärligt ångerfull. Pengar i fel fickor stör och irriterar. Men klyftorna de fria skolorna skapar ser han inte. Segregationen är inget problem. Det fria skolvalet, som tömmer skolor i betongens förorter, är en del av den nya tiden. Valfriheten är här för att stanna, säger han, aningen filosofiskt. Mikael Damberg, kanske näste S-ledare, instämmer.

De där nere och vi här uppe; vi är alla en del av evolutionen. Utvecklingen skapade dessa skillnader. Vill invandringens barn och barnbarn studera och göra karriärer får de väl skärpa till sig.

Klyftorna inte mycket att göra något åt, det är ju medelklassen som är normen.

Vinsterna i skolorna skaver nu lite, men inte samma riskfria investeringar i vården. Där skapas samma, enkla överskott på satsat privat kapital.

De fega stackare som körde över och slog ihjäl vargen kommer undan, trots belöningen på 50 000 till den som har de rätta svaren. Jägarnas organisationer ligger ännu lite lågt, heller har jag missat något? Enfalden och blodtörsten i webbkommentarerna stämmer annars väl in i den ylande kör av varghatare som tror sig ha det fina, och frivilliga uppdraget att skapa balans i naturen.

Ett kök är ett kök, men en spishäll? Den går inte igång på vilken kastrull som helst. Det hade jag ingen aning om. Den piper till och blinkar och så ett lysande H. Vad betyder det? Vet inte. Men några planeringsmissar tar jag med mig till nästa köksrenovering, om 30 år eller så.