”Nu är det dags för årets första inventering, den kommer ske på Ica Maxi 31 augusti
kl 18.00”.
Mejlet vädjar inte till mig. Det är ingen uppmaning heller. Det är en order.
Ska min unge nöta ishallar och åka på cuper är det bäst att bege sig till Hemlingby köpcentrum och utföra sin plikt som hockeymedborgare.
När butikschefen Magnus har samling på lagret och drar anvisningarna hugger jag direkt på första utrop: hälsa och skönhet.
A och jag är veteraner och vet hur eländigt det kan vara att dyka i frysdiskarna så vi hojtar: ”Det tar vi!” och greppar snabbt en plastlåda med gula lappar och pennor innan någon annan hinner före.
En nykomling och några pappor tar rygg på oss, vårt resoluta beslut får dem att lita på att vi vet vad vi gör.

Nykomlingen gör stora ögon samtidigt som hon undrar: ”Ska vi verkligen räkna ALLT?” Jag inser att det inte finns någon tid att förlora och går lös på rakhyvlarna. Stora plastförpackningar som hänger på stänger, lätt som en plätt, inte så många.
Jag fortsätter med schampoflaskor på ett podium. Här blir det genast problem.
Flaskorna är likadana, och alla kostar lika mycket. Men de har olika färg på hattarna och olika streckkoder. En gul lapp för alla eller en för varje färg?
Se där, kniviga problem en inventerare kan ställas inför som ni andra inte vet att vi brottas med. Jag har redan räknat alla som en, men får onda aningar och börjar om. Varje färg för sig får det bli och jag kastar onda ögat på den kund som vågar sig fram och ta en flaska när jag redan räknat färdigt och placerat min lapp i prisplastfickan på hyllkanten.
Jag går till krämer och rengöring. Börjar i övre vänstra hörnet. Högsta hyllan är bäst för står man bara på en pall ser man uppifrån direkt hur många det är.
Men när man räknat hela högsta hyllan, och egentligen vill fortsätta med nästa högsta hylla, måste man vara vuxen och kröka rygg och ta itu med hyllorna nedanför. Där står varorna så tätt, tätt och för att komma åt längst bak måste burkarna, askarna och flaskorna i facket bredvid plockas ut.
Armen drar med sig andra varor, förpackningarna ramlar ned på golvet och måste sorteras på nytt. Bakom hyllorna har saker trillat ned från hyllor ovanför. Men trillade den ned efter eller före att jag räknat?
Jag tänker att vi inventerare måste organisera oss. Varför måste det packas in så mycket i facken, och varför är förpackningarna så ostadiga och idiotiskt utformade?
Jag räknar Nivea visage Q10 anti wrinkle de-puffing roll on. 12 stycken noteras på den gula lappen. Oreal collagen replumper. 10 stycken. Andrea eyes Q oil free eye makeup correctors. 13 stycken. Och jag är bara i början, krämerna brer ut sig flera meter uppåt och nedåt och åt sidan.

Det mumlas bland hyllorna. Vi räknar hårband, hårfärgningsmedel, hudkrämer, tandkrämer och plåster. Jag håller isär Salvekvick Acqua resist, Quick healing, Soft and sensitive, Bamse, Hello Kitty och Cars.
F:s pappa räknar mascaror. Det finns ett par hundra i mascarakorgen. Han släpper mascarorna en och en ner i en annan korg för att hålla isär dem. Jag ser att läpparna rör sig när han viskar: ”54, 55, 56, 57...”.
Det finns ingen man i stan som hållt i så många mascaror som han.
Kanske belönas det i vinter med ett vackert slagskott i krysset?

Elina Sorri, reporter på Arbetarbladet som tycker att det räcker med en universalkräm och ett universalplåster.