”Det var något med de tre vise männen”, får jag till svar och de som svarar tycker att de är omåttligt duktiga, långt över snittet för den obildade massan.

Men inget är så enkelt som det synes vara.

Så här är det. Först firade man Jesu födelsedag, vår julafton, den 6 januari. Eller, egentligen firade man juldagen eftersom det enligt typ alla andra länder i världen var då han föddes fast vi envisas med att säga att det var på julafton.

Men, på 300-talet bestämde man sig för att 6 januari inte alls var Jesu födelsedag, utan att han föddes 25 december. Så 6 januari är inte heller trettondagen egentligen, utan tolftedagen. I Tyskland, där man håller ordning på saker och ting, kallas dagen korrekt för die Zwölf Weihnachtstage och trettondagsaftonen 5 januari blir så klart en tolftedagsafton.

Nåväl, 6 januari började i stället firas som Jesu dopdag, troende i den grekiska kyrkan gör det fortfarande. Och då kan man väl anta att det på nåt sätt hänger ihop med de tre vise männen som kom med presenter; guld, rökelse och myrra. Myrra är för övrigt inte en vanlig krydda som du jämt har trott, utan en välluktande gummiharts, saven från taggiga buskar eller små träd som genom tiderna blandats i helig smörjelseolja, massageolja, i vin och läkemedel.

Så. 6 januari ska alltså avsluta julen är det tänkt. Och i typ alla andra länder låter man det också ske. Fast vi kör vårt eget race igen, vi drar ut på julen lite, lite längre. Kanske för att vi haft råd att duka upp så fruktansvärt mycket julmat som aldrig tar slut. Men i grund och botten är det helt och hållet den gode Knuttes fel.

Knut hade från början namnsdag 6 januari, dagen då julen skulle vara slut, men namnet flyttades i kalendern till 13 januari, så trettondag Knut (egentligen tolftedag Knut), blev tjugondag Knut (eller nittondag Knut, som tyskarna skulle rekommendera).

Allt är glasklart och självfallet värt att fira som bara den.

Men med vad? Och hur tillönskar man en bra trettondag? God trettondag? Glad trettondag? Lycklig trettondag?

Trevlig Trettondag! bestämmer vi oss för.

Och skålar med de sista avslagna slattarna av julens must och nyårets champagne.