I pallkragarna har det mesta av växtdelarna som jag hackade upp och lämnade på jordytan i höstas nu brutits ner till fin mull. Lyfter man på det översta lagret syns mängder av maskar! Ett gott tecken. Endast de allra största och träigaste växtdelarna finns kvar.

Jag gräver ingenting. Maskarna sköter det där mycket bättre och balansen skulle bara störas om jag vände upp och ner på allt. Däremot kan man röra om lite eller lyfta och lufta med en grep utan att vända på jorden om grönsakslandet eller komposten känns väldigt kompakt. Det behövs ju syre för att nedbrytningsprocessen ska fortgå.

Helt plötsligt är det grönt ute. Det gick fort i år. Å andra sidan reagerar vi på samma sätt varje vår, vi hinner liksom inte med att njuta av den efterlängtade solen och fågelsången.

Noterade ni att det blev minusgrader under fullmånenatten för ett par veckor sen? Fullmåne och frost brukar hänga ihop. Jag kollar termometern varje morgon för att se hur lågt temperaturen har sjunkit under natten.

Nästa ordentliga frostrisk spår jag till den 16-18 maj, i samband med fullmånen. Har vi otur blir det riktigt kallt även vid följande fullmåne under nätterna 14-16 juni. Vill man då vara på den säkra sidan täcker man särskilt ömtåliga växter. Därefter kan man i alla fall tryggt plantera ut allt, det vågar jag påstå.

I växthus kan man börja så frön nu. Glaset eller plasten skyddar mot minusgrader, och i värsta fall får man komplettera med fiberduk vid frostrisk.

Jag har en del på gång i mitt lilla balkongväxthus, och har även satt ut några tomatplantor i växthuset på prov. De andra plantorna ingår i ett mer försiktigt avhärdningsprogram. Det innebär att de flyttar ut på balkongen varma dagar. En fiberduk skyddar mot den starkaste solen och alla krukor lyfts in när kvällskylan kommer.

Den här våren grönskar det faktiskt lite väl tidigt. Jag vill inte vara pessimistisk, men det finns risk för bakslag. Tills vidare kan man utomhus nöja sig med växter som tål några minusgrader. Bland annat penséer, primulor, påsk- och pingstliljor, förgätmigejer och tusenskönor är fina i krukor och behöver inte flyttas in och ut. Penséer blommar hur länge som helst om det överblommade nyps bort efterhand.

Anna Malin Degermark