Ogräsblues
En trädgårdskollega brukar säga att om man vill veta om en växt är ett ogräs eller inte är det bara att rycka i den. Den är ett ogräs om den sitter kvar, lossnar den lätt och följer med upp är den inte ett ogräs…
Relaterat
Artikelbilder
MaskrosFotograf: Anna Malin Degermark
Kvickrot
Åkertistel
Vårskott av åkerfräken
Fakta
Använd ogräset
Nässelvatten har kanske alla hört talas om, men även andra ogräs innehåller mycket näringsämnen. Gröna delar av ogräs som inte har bildat frö kan användas som näring (undvik frön för säkerhets skull).
Lägg de bortrensade ogräsen i en hink med vatten och låt den stå i ungefär en vecka. Det ska lukta illa! Sen silar man bort växtdelarna och blandar en del näringsvatten med tio delar vatten. Perfekt som gödning i trädgåden.
Ettåriga ogräs som inte har gått i frö kan rivas upp och läggas direkt på jorden på grönsakslandet eller under buskage som marktäckning och näring. Med rotogräs får man vara lite mer försiktig, men om man bara ser till att inga frön eller rötter kommer med är de också användbara som marktäckning.
Ogräsen kan komposteras om de får ligga och torka upp ordentligt innan. Man kan också lägga ogräsen i en svart plastsäck tills de har dött och kan läggas i komposten.
Det stämmer verkligen när det gäller maskrosor, tistlar och åkerfräken. (Eller heter det åkerfräknar i pluralis?) De biter sig fast och när de till slut släpper taget om marken kan man vara helt säker på att roten gått av. Och minsta lilla förhatliga rotbit som finns kvar kommer snart att bilda ett nytt ogräs. Det samma gäller för kvickroten.
Medan jag påbörjar projektet att försöka rensa rabatterna i koloniträdgården tänker jag på att det är som med ogräs som med vissa ödlor. De som släpper en del av svansen när de känner sig hotade. Ogräsen går också av och lämnar kvar en bit rot i marken. Skillnaden är bara det att i ödlans fall är det själva ödlan som lever vidare.
Bara en aning kirskål syns ännu till i min trädgård, men tyvärr är ett par av grannarna mer drabbade. Jag överväger nästan att spara snår av mina egna ogräsartade växter som försvarsmur mot kirskålen.
Bästa sättet att bli av med rotogräsen är att täcka området med svart plast, tät markduk eller ett rejält lager med tidningar under två-tre år. Fast det känns inte kul att behöva täcka nästan hela trädgården med plast.
Åkerfräken är en kärlkryptogam som har svarta rötter som når mycket djupt ner. Man kan inte räkna med att kunna gräva bort denna ormbunkssläkting. Först kommer de sporbärande, brunvita vårstänglarna som saknar klorofyll. Jag plockar bort dem efterhand för att ogräset inte ska sprida sig mer än nödvändigt. Sen kommer de gröna sommarskotten, de så kallade rävrumporna.
Åkertisteln har också hemska rötter. De kan sträcka sig ner till två meters djup och förgrenar sig i flera våningar. Ner till andra eller tredje förgreningen måste man gräva för att få bort en tistel, så de rotdecimetrar som jag i bästa fall har fått upp tar inte knäcken på någon tistel…
Min plan är att arbeta för att gynna de växter jag vill ha i perennrabatterna, snarare än försöka med den omöjliga uppgiften att helt eliminera allt ogräs. Genom att plantera in marktäckande perenner och genom att underlätta för de befintliga med gödsling och rensning kan de kanske konkurrera ut ogräsen någorlunda.
Giftiga bekämpningsmedel vill jag inte använda, det går emot min övertygelse. Men jag får erkänna att jag känner mig frestad.
Anna Malin Degermark
