Monteringsbeskrivningen var förstås försvunnen. Jag vågade först inte ens börja sätta ihop växthuset som jag fick montera ner och överta från mina föräldrar. Ett avskräckande plockepinn av lättmetallramar, lister och kanalplast har legat på gräsmattan i en stor hög under några veckor.

Växthusgrossisten lyckades som tur var leta fram en monteringsanvisning åt mig. Hopsättningen har startat, och svordomarna. Men trots att ritningen inte är helt logisk är det är nog varken något allvarligt fel på ritningen eller på delarna utan på tålamodet.

Sockeln byggdes av trä som jag behandlade med kokt linolja. Ren linolja verkar vara det enda förutom möjligen ekologisk slamfärg som bör användas till konstruktioner där man vill odla ätbart. Andra alternativ är att välja värmebehandlat trä eller naturligt hållbara träslag som lärk och ek.

Den kokta linoljan jag köpte innehåller inget giftigt ämne som kan fällas ut i växtbäddarna. Men vissa sorters linolja kan innehålla tillsatser, så man får vara uppmärksam på innehållsförteckningen. Träet håller förstås inte för evigt men det gör inte heller tryckimpregnerat virke, vilket är en vanlig missuppfattning.

Linolja innehåller dessutom mindre molekyler än andra nyare färger och oljor som man kan pensla på som trädskydd. Det gör att linoljan tränger in och ger ett djupare träskydd. Under torkningen expanderar linoljan, täpper till och hindrar vatteninträngning.

Torktiden för kokt linolja är dessvärre lång. Genom att lagom mycket olja arbetades in i plankorna gick de i alla fall att hantera inom kort. Det viktiga är att det inte ligger överflödig linolja kvar på träets yta eftersom oljan då kan självantända. Man ska också tänka på att blöta upp oljiga penslar och trasor med vatten.

Jag har övervägt att lägga en markduk under växthuset och sen fylla på med ny, ogräsfri köpejord.

Men det känns underligt att inte använda jorden som finns på platsen. En mylla som bearbetats och förbättrats av kolonister i över femtio år.

I stället har marken där växthuset ska stå grävts igenom och rensats från ogräs så gott det gick. Jag har haft en markduk över ytan i några veckor, men den tiden räckte inte på långa vägar för att ta livet av ogräset ordentligt.

Det kommer att bli en del rensning i växthuset framöver, det förstår jag. Kanske kommer jag att ångra beslutet att använda den befintliga jorden nästa år när jag får jaga tistlar bland tomaterna.

Anna Malin Degermark