Själva bönorna omges av en stor balja som tas bort. Baljan är kraftig utanpå, svampig inuti och äts därför inte utan får gå på komposten i stället. Man brukar dessutom trycka ut bönorna ur det yttersta skalet som kan smaka lite beskt. Det går enklast när de kokats lätt eller stekts snabbt i smör.

Kålen som jag har tre sorter av är lika mycket prydnad som matgrönsak vilket inte är någon nackdel. Särskilt purpurkålen är dekorativ med sin mörkröda färg. Den och svartkålen eller palmkålen som den också kallas, är båda grönkålssorter. Dessa skördas genom att man tar de undre bladen först.

Nej, den röda kålen som egentligen är en grönkål är nästan alltför snygg för att äta upp. Och den kan få stå där och vara snygg ett tag till eftersom en frostknäpp bara ska göra grönkål godare.

Vitkålen skördas huvudvis. För säkerhets skull plockar jag isär huvudet och sköljer blad för blad. Det kan ju dölja sig en larv eller snigel där mellan lagren. Visserligen ett tecken på att kålen är obesprutad men ändå inte särskilt aptitligt.

Det har flugit vita kålfjärilar över odlingarna. Intresserade har de varit framför allt av svartkålen. Som tur är har jag inte upptäckt några äggsamlingar eller kålfjärilslarver ännu.

Bladgrönsaker som sallad, spenat och mangold brukar bara producera mer blad ju mer man plockar. På samma sätt är de med de flesta bönor och ärter. Det är alltså bara bra att skörda ofta.

Sallad och persilja kan skördas genom nedklippning till någon centimeters höjd. Sen låter man dessa växa till sig igen för ny skörd. Det går också att plocka blad för blad.

Sommarblommorna ansas genom att man tar bort frökapslar och vissnande blommor och blad. Blomningen fortsätter då oftast långt in på hösten.

Sorter som gärna ska plockas är till exempel dahlia och rosenskära. Men nästan alla sommarblommor svarar med mer blom­skott om man tar in en bukett då och då. Det märks extra tydligt till exempel på luktärter. Den Sicilianska luktärten ’Franciscus Cupani’ luktar förresten lika gott på balkongen som beskrivningen utlovade.