Det är en bra idé att städa växthuset varje höst för att förebygga växtsjukdomar. Alla blad som fallit ner på växtbäddarna tar jag bort för säkerhets skull. Man kan dessutom gärna tvätta inredningen.

Fortfarande är vinteräpplena fina att plocka och äta, nu lysande mörkröda. En hungrig blåmes letar ätbart i barkens skrymslen. Och jag skördar favoriten jordärtskocka i den takt jag tillagar den. Bäst förvaras den i jorden på växtplatsen som i detta fall är innanför en nedsänkt betongram. Ramen håller de spridningsbenägna skockorna säkert på plats.

November är en ganska skön tid i trädgården. Man krattar, plockar undan utemöblerna, ställer in redskapen och känner att det inte är mycket mer man kan göra. Första snön är på väg och koloniområdet är märkligt lugnt och tyst.

Nu har jag tillbringat en säsong i trädgården och den har så sakteliga börjat formas efter mina behov. Ganska mycket har hunnits med – växthusbygge, uppsättning av fler fågelholkar, en kraftansträngning mot ogräsen och plantering av flera träd.

Hela sommaren har varit full av överraskningar, som alltid i en ny trädgård. Mest positiva överraskningar. Hallon, plommon och körsbär visade sig vara av friska, väldigt goda och användbara sorter. Udda blommor som kungsängslilja, rosa röllika och vit förgätmigej har presenterat sig.

I kategorin hortonomiska bakslag platsar däremot den sibiriska nunneörtens uppdykande, bristen på blommande växter under slutet av juli och ligusterhäckens halvliggande växtsätt och dåliga skick.

Ett par igenväxta hörn av trädgården har jag satt igång att röja upp i, men visst är det fortfarande massor jag vill göra. Framför allt önskar jag skapa fler rum i trädgården, höjd och väggar. Tomten känns en aning platt och jag planerar för spaljéer och klätterväxter.

Några rådjur har varit på besök och trampat omkring, smakat på den sent blommande astern och på fallfrukten. Det påminner mig om att det är dags gnagskydda de ungträd som ännu inte fått något nät runt stammen.

Anna Malin Degermark