Flottfärd med plask
Först tämjdes Gavleån. Därefter bjöd de på ett plask. "Kul att visa upp sig. Synd bara att ...
Jodå, visst är ni en härlig syskonskara och det är alltid lika roligt och trevligt att träffa er - fortsätt vara glädjespridare snälla ni! Storasyster tog med bravur hand om vår dotter på dagis och lillasyster är en kär vän ända sedan skoltiden. Vi träffas alltför sällan bara. Jag tänkte att det är bäst att passa på att säga någonting - nu när man har chansen till en syl i vädret (ni vet vad jag menar). Kram på er alla syskon och er härliga mor!
Din kommentar blir synlig först efter att en moderator har godkänt den.
– Nej, det är så många unga som behöver jobben, tycker jag. Själv jobbade jag som svarvare och reparatör på Avesta järnverk i många år. Det var ett fysiskt tungt och krävande jobb. När jag blev 56 år fick jag sjukpension.
–Visst kan de höja pensionsåldern till 67 år. Jobben är mycket lättsammare nuförtiden. Jag jobbade på Gävle Galvan, ”vid grytan”, som dom sa, och gick i pension vid 64 år. Det passade mig bra.
– I vissa fall borde man få jobba till 67 år. Jag tänker på min pappa som jobbade på fabriken i Norrsundet. Han ville inte sluta när han blev pensionär, för fabriken var hans liv. Själv sydde jag flaggor på Exellan, de sista två–tre åren jobbade jag halvtid. Det blev en bra övergång till pensionslivet. Nu har jag full upp med barnbarn och annat roligt.
– Det beror på vilket jobb man har. Är man pigg och gillar sitt jobb, tycker jag att man ska få fortsätta. Mitt eget jobb som betongpumpförare på byggen var tungt. Jag fick problem med ryggen, blev sjukskriven och förtidspensionerad vid 60 års ålder för att de kunde inte hitta något annat lättare jobb till mig.
– Varför inte, vi är så vitala nuförtiden, men det beror naturligtvis på vilket jobb man har. Jag jobbade i guldsmedsaffär i tjugo år och gick i pension vid 64 år. Främsta anledningen var att min man redan gått i pension och tyckte det var tråkigt att gå ensam hemma.
Syskonkärleken som håller än