I 1910-talets Sverige fanns det en exklusiv skara som ägde en bil. Men de kunde inte ratta in på en mack för att tanka, utan köpte sin bensin i färgaffären eller på apoteket och hade de tur fick de pumpa direkt ur fatet i stället för att hälla med dunk rakt i tanken. De första riktiga bensinmackarna kom på 1920-talet, när de stora internationella oljebolagen insåg att bensinförsäljning var en växande marknad.

– De började konkurrera om kunderna och profilerade sig genom att utveckla särpräglade logotyper och skyltar. Bensinmackarna var lite banbrytande med sina strikta regler att alla mackar skulle se likadana ut, det skulle synas om det var BP eller Texaco, berättar Olle Wilson, som skrivit boken Full Tank om svenska bensinmackar genom tiderna.

Mer personligt förr

Mellan 1920- och 50-talet växte en motorkultur fram kring mackarna, menar Olle Wilson. På bensinstationerna samlades entusiasterna och fick personlig service. Stationerna var ofta träbyggnader dekorerade med snickarglädje och sirliga skyltar. På 1960-talet började utvecklingen gå åt det håll vi ser nu för tiden, mackarna blev mer funktionella och likriktade.

De moderna mackarna präglas också av att dagens bilister vill kunna handla lite av varje samtidigt som de tankar.

– I början av förra seklet tankade man i lanthandeln, nu handlar man mat på macken. Cirkeln är sluten! Jag tror att bensinmackarna som vi känner dem är på väg bort, det kommer att utvecklas mot större mataffärer som säljer bensin, säger Olle Wilson.

Men utvecklingen behöver inte vara negativ, menar han.

– Jag kan fascineras av epoken när stationerna var inriktade mot motorism och hade en viss känsla, en plats där entusiaster samlades. Men rationellt vill jag hellre att bensinmackarna ska utvecklas och följa med när det gäller till exempel miljövänlighet.