Lotta Lundroth-Ohlson kör sakta sin nya BMW F 800 R uppför rampen ut ur p-garaget under polishuset på Södermalm i Stockholm. Det går lättare än förra året då hon körde en Honda Paneuropean 1300 ST. Orsaken är ungefär 150 kilo viktminskning – på hojen
alltså.
– Hondan var både lite för tung och hög för mig, trots att den jag körde både var nedsänkt och hade fått en urgröpt sadel. Den här passar mig mycket bättre, men det är en del saker som måste fixas till nästa år. Jag vill ha ett litet skyddsglas, större väska och sänka den lite till, säger hon.

En av få kvinnor
Lotta är en av tre kvinnliga mc-poliser i Stockholm, det finns ytterligare några på andra ort­er. Även om de är få, är de ett tecken på att något hänt inom mc-polisen.
– I dag är det fler som vill jobba med trafiken, många fler än förr. Det handlar ju inte om att bötfälla Svensson utan om att jobba med de
större, ­­övergripande frågorna kring trafik­säkerhet. Ingen
som åker hemifrån på morgonen tänker sig att han eller
hon ska dö eller skadas i trafiken. Det är det vårt jobb går ut på, att se till att trafiken över lag blir säkrare, säger Mikael Meinke.
Men alla mc-poliser jobbar inte längre inom trafiken.
I Stockholm använder insatsgrupperna också motorcyklar, främst för att framkomligheten är mycket bättre på en mc än med bil.

Hårda krav
Oavsett var man jobbar är det ingen enkel sak att bli mc-polis. Förutom att ha mc-kort, måste man ha jobbat inom kåren ett tag. Sedan måste ens chef godkänna att man får gå en fyra dagars provkurs. De flesta
som kommer så långt blir antingen underkända eller upptäcker att de inte passar
för jobbet. Blir man godkänd väntar en sex veckor lång utbildning med teknik- och special­träning.
– Man måste kunna manövrera sin motorcykel på mycket små utrymmen, man måste kunna sin hoj så bra att man ­aldrig någonsin behöver fundera över var reglage och knappar sitter. Man kan inte börja fundera över sådana saker i en skarp situation, då måste allt gå automatiskt, säger Lotta Lundroth-Ohlson.
Efter varje vinter, alldeles innan det blir dags att ta fram mc:n igen måste alla gå igenom avrostningen, en fyra dagars uppfräschning av kunskaper och körteknik.

Mycket adrenalin
Lotta och Mikael jobbar främst i Stockholms innerstad, därför ser deras vardag lite annorlunda ut än för de flesta trafikpoliser på mc. Landsvägskörning är den lilla delen av ­jobbet, och då handlar det oftast om att köra eskort till Arlanda ­eller snabbt åka på olyckor inom länet.
– När man kör eskort är adrenalinet påslaget för fullt. Ju mer betydelsefull person man ­eskorterar, desto mer adrenalin. Som mc-polis kör man först och har ansvar för att eskorten aldrig blir stillastående. Vid korsningar stannar den första mc-polisen och stoppar trafiken, och när hela följet åkt förbi måste man köra ifatt och lägga sig
i täten igen. Det kan vara väldigt svårt och krävande. Fast jag gillar det, säger Lotta.

Hög status
Att jobbet medför pondus bland trafikanterna är de väl medvetna om.
– När folk ser oss i trafiken bromsar de snabbt och blir väldigt laglydiga. För oss gäller det därför att vara beredda med bromsen, säger Mikael.
– Att synas är en del av arbetet, folk sänker farten och kör laglydigt. Men man blir lite trött ibland också, för det handlar ju bara om ögontjäneri, säger Lotta.
Det är då det gäller att minnas varför man valde att bli just motorcykelpolis.
– Ja, det är ju trots allt bra att folk sänker farten när de ser en. Förhoppningsvis innebär det att inga olyckor kommer att ske just där och då i alla fall.

Måste vara psykologisk
För förutom att vara en jäkel på att köra motorcykel, måste man enligt Mikael även vara
lite av en psykolog i jobbet.
– Vi är väl kanske inte där för att vara några slags utbildare, men samtidigt är det ju viktigt att folk förstår varför man inte ska köra för fort och varför de får böter om vi måste stoppa dem. Att förmedla det när folk är arga är inte lätt, även om
de kört för fort fattar man ju att det inte känns så kul att få böter på flera tusen mitt under semestern. Det gäller att kunna ta folk.
Thomas Arnroth/TT Spektra