Det ser smått rituellt ut. Hundratals personer har omringat ett antal bjässar till motorer på en jättelik asfaltplan. Det bullrar och väsnas medan lukten av förbrända drivmedel sticker i näsan och gråsvarta avgasmoln svävar över området.

Högst av alla låter en gammal stridsvagnsmotor från Rolls Royce. En V-12:a på groteska 27 liter som dricker oceaner av bensin och utvecklar gott om kraft. Den får marken att vibrera och lockar massor av människor som nyfiket trängs runt den skälvande kraftkällan. Många håller för öronen.

– Jag blev sugen på en V-12:a. Ljudet och ljudtrycket är lite häftigare än från en vanlig V-8:a. Men många tycker att det blir för mycket, säger ägaren Christian Harrison obekymrat när demonstrationen är över.

Runt omkring dundrar det från många olika håll. Mest från tändkulemotorer, ålderdomliga drivkällor från bland andra Bolinder, Seffle och Skandia som med tiden blivit kultförklarade.

– Det handlar om ljudet och röken. Tändkulemotorer är tunga grejor, de är enkla och robusta. Många minns dem från barndomens traktorer och fiskebåtar, förklarar Christian Harrison.

Att se och höra en tändkulemotor är nämligen att ta del av Sveriges industrialisering. I början av 1900-talet kom kraftkällan att ersätta traditionella hjälpmedel som segel, hästar och ånga inom de stora näringarna jordbruk, fiske och sjöfart.

Den nya motorn var vridstark och driftsäker. Den gick på oljeprodukter och klarade alla slags bränslen som kunde antändas i en het stekpanna. I stället för tändsystem och förgasare användes en kula ovanpå cylindern som både tändanordning och förbränningskammare.

På asfaltplanen ger maskinerna ifrån sig dovt dunkande symfonier som avlöser varandra. Entusiaster i alla åldrar imponeras av kraften och utlevelsen, struntar blankt i att de blir halvdöva och nedfläckade av sot och oljepartiklar.

Det är inte varje dag som de får tillfälle att uppleva motorhistoriens vingslag.

Tändkulemotor

Tändkulemotorn uppfanns i slutet av 1800-talet av engelsmannen Herbert Akroyd men vidareutvecklades i USA av två tyska emigranter. I Sverige fanns det snart fler än 70 större tillverkare.

Namnet kommer från den kulformade kammare som sticker upp ur motorns topplock. Eftersom förgasningen av bränslet sker vid mycket hög temperatur kan bränslen av låg kvalitet användas.

När tillgången på raffinerade oljor var knapp, som under Andra världskriget, kördes motorerna i bland på trätjära eller silltran samtidigt som en del har använt smält smör, solrosolja och kokosolja.

Men till slut blev tändkulemotorn omodern. Framför allt på grund av den höga vikten. Eftersom de flesta delarna gjordes av gjutjärn i mycket kraftiga dimensioner kom en tiohästars kraftkälla att väga uppåt 500 kilo. En Bolinder-motor på 50 hästkrafter kom upp i över fem ton.

Robert Lagerström/TT Spektra

Fotnot:

Bilderna är tagna på Tändkulemotorns dag i Lysekil, ett arrangemang som varje höst anordnas av Föreningen L Laurin vilken arbetar för att öka intresset för den gamla motortypen.