Vi som hängt med några år minns Renault Alpine, R8 Gordini och Sport Spider. Och i F1-cirkusen har Renault härjat sen 1977. Så visst borde det franska märket vara väl förknippat med aktningsvärd prestanda och inspirerande körupplevelser. Men förmodligen har Renault under åren urholkat sin sportvagnsimage med ett antal trista halvmesyrer. Renault Mégane RS är definitivt inte en sådan!
En sådan här sportcoupé köper man förstås av bara en enda orsak – för att ha kul – och för den uppgiften ger Mégane RS full valuta för insatt kapital. Den kostar ju bara hälften så mycket som en Porsche Cayman med ungefär samma prestanda.
Men till något annat duger den egentligen inte. Dålig komfort, trång och med usel runtomsikt är den olämplig både i stadstrafik och på långfärder. Fast det gäller förstås även merparten av konkurrenterna i den här nischen.
Vill du avnjuta Mégane RS i full frihet behöver du ha tillgång till en racerbana. Då kan bilens färddator även bjuda på varvtider, momentkurvor, turbotryck, sidokrafter och annat smått och gott som kan entusiasmera föraren.
Provbilen är utrustad med ett stramare Cup-chassi med större hjul och bredare däck, differentialbroms, feta och ilsket röda bromsok från Brembo och ett ställbart antisladdsystem. Ja, det går även att koppla ur helt.
Sedan gäller det bara att hålla rejält varv på motorn för att Mégane RS ska bjuda på ett riktigt uppfriskande körpass. Med urkopplad ESP gäller det dock att visa vem som bestämmer - med allt för slappa tyglar kan bilen snabbt skifta från överstyrning till understyrning. Och tvärtom.
För den som kan tygla både sig själv och de 250 hästarna är det inte omöjligt att köra Mégane RS på 0,84 liter milen, men i praktiken hamnar man på en förbrukning runt litern. Ändå rätt bra med tanke på motoreffekten.
Bilen har ett delbart och även fällbart baksäte, men i princip är det oanvändbart. Ett stackars barn ser ingenting om det kläms ner där.
Egentligen skulle jag ha velat ställa Renault Mégane RS mot Ford Focus RS, men den sistnämnda går just nu inte att köpa. En ny är på väg, dock utan Volvos sköna femma under huven.

Rolf Gildenlöw