Försäljningen av miljöfordon ökar stadigt. Under 2011 slogs det till och med rekord då drygt 40 procent av de 305 000 personbilar som nyregistrerades var miljöbilar.

Det är en positiv utveckling men siffrorna säger inte allt.

– Av de miljöbilar som säljs är 80 procent så kallade snåla bensin- eller dieselbilar. Majoriteten av dem har ett koldioxidutsläpp som precis hamnar under gränsen på 120 gram per kilometer. Det är dåligt, säger Jakob Lagercrantz, ordförande för föreningen Gröna bilister.

Och det finns många skräckexempel på stora kraftfulla bilmodeller som nätt och jämnt kvalar in som miljöbil.

– Nästan alla tillverkare har en ”snål” fossilbränslebil som släpper ut 119 gram. Folk köper dem för att slippa betala skatt i fem år. Det är värt 10 000 kronor. Att sådana bilar ska ha samma förmåner som de som bara släpper ut mellan 12 och 50 gram är inte rättvist.

I Sverige är begreppet miljöbil fortfarande något oklart. Mest etablerad är definitionen som gäller för den statliga miljöbilspremien, men många blir ändå förvirrade av alla olika typer av bränslen och tekniker. Samt de olika parkeringsförmåner som gäller i olika kommuner.

– Det får man nog vänja sig vid. Regeringens passivitet har gjort att många aktörer har gått före. I Göteborg finns nya parkeringssubventioner för elbilar, medan andra städer gynnar gasbilar. Politikerna ligger efter näringslivet, anser Jakob Lagercrantz och fortsätter:

– Enligt en fransk modell får man betalt om man köper en riktig miljöbil och måste betala för sig om man smutsar ned över gränsvärdena. Låt de som förorenar betala! Och glöm inte bort att belöna dem som låter bli att använda bilen.

Utvecklingen mot en klimatsmartare vägtrafik går trots allt framåt. Vid årsskiftet infördes en ny supermiljöbilspremie vilken omfattar personbilar som släpper ut högst 50 gram koldioxid per kilometer.

Och det är bara början.

Robert Lagerström/TT Spektra

robert.lagerstrom@ttspektra.se