Att medicin fungerar, i alla fall på något sätt, bevisades dock nyligen.
Vi skulle på gourmetmiddag på Högbo Brukshotell. En av världens bästa kockar, en finländare, hade flugits in från Helsingfors för att laga en sjurätters middag. Dagen före packade vi därför in delar av barnaskaran i bilen och drog åt Hälsingland.
Här skulle ätas sjurätters barnfritt nästa dag.
Problemet var att jag hostade hela tiden. Svärfar där uppe i skogarna hade lösningen i form av en rejäl whisky. Tveksamt om den hjälpte. Inte den andra heller. Lite astmaspray en stund senare gjorde varken till eller från. ”Vänta” sa han och rotade fram hostmedicin ur ett skåp. På största skeden fick jag hostmedicin och, ja, lika bra att ta en sked till.

På natten vaknade jag och hostade lika illa. Jag var dessutom tvungen att sätta mig på toa. Medan jag läste en gammal Hemmets Journal kom jag ihåg att gubben lovat lämna hostmedicinen framme. Tyst tassade jag ner och tog ett par rejäla skedar till.
Framåt morgonen vaknade jag och måste på toa. Igen. Hm. Läste samma Hemmets Journal och funderade hur detta skulle sluta. Jag ska inte gå in i detalj på mina toalettvanor men, om man säger så, jag brukar inte tillbringa nätterna med Hemmets Journal. Ett reportage på sidan 28 var dock riktigt intressant. Särskilt första gången.
Jag smög ner efter en tredje omgång hostmedicin och la mig en stund till.
Det blev morgon. Jag klev upp. Åt frukost. Ägnade en stund åt Hemmets Journal, om ni förstår.
Och hostade.
– Det låter inte bra, sa svärfar och la pannan i djupa veck som en doktor framför en patient med svårställd diagnos.

Hypokondrikern i mig vaknade. Hosta och upprepade besök hos Hemmets Journal? Vilka är symptomen på svininfluensa egentligen? Skulle jag missa sjurätters på kvällen?
Förmodligen såg jag lite ynklig ut.
– Vi gör så här, sa svärfar tröstande medan han värmde på kaffet, att du tar mer hostmedicin.
Sagt och gjort. Han hämtade hostmedicinen som jag under natten tömt i mig en hel del av och skulle just hälla upp en ny dos när svärmor tittade dit, ungefär som en överläkare som ska se hur behandlingen av den svårdiagnosticerade patienten går:
– Stopp, stopp. Vad ger du honom?
Vi stannade upp och läste på hostmedicinen. Och läste igen. Ingenstans stod det något om hosta. Däremot att denna flaska innehöll laxermedel mot trög mage.
Hur sjurättersmiddagen var?
Skitgod.

Ola Liljedahl