Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord och då kan man ju fundera på hur mycket som sägs numera när alla knäpper kort hela tiden. Överallt. På allt.
Nyss tömde jag kameran på 400 bilder som nu samlar damm, eller vad de nu samlar, i datorn.

Mina barn har det senaste året tagit fler bilder än Lasse Halvarsson, Jenny Lundberg, Håkan Selén och Gästriklands samlade kår av tidningsfotografer gjorde tillsammans under hela sina karriärer – innan digitalkamerorna kom.
Jo, Halvarssons segelsemestrar i Grekland inräknade.

Därför var det konstigt att hitta lådor med gamla diabilder nyss. Ni vet, sådana man inte sett på 25 år. Jag gillade verkligen att fotografera på den tiden. Hade till och med gått kurs. Skrev prydligt på diabildslådorna vad de innehöll.

På den första jag hittade nu stod det därför:
”Ratata i Bergsjö, mamma i Åre, Lars Elverstig m.m. Sommaren 1984.”
36 bilder med Kodachrome 64-film. Minnet kommer tillbaka. ’Ratata i Bergsjö’ var när Mauro Scocco i popgruppen Ratata spelade i Bergsjö. Vi var ett gäng tjejer och killar som åkte dit från Ljusdal. Ratata var våra gudar. Vi fick komma in backstage.
Så långt var det toppen.

Lite bittrare är minnet att Mauro Scocco sa att det var efterfest, yes, på deras hotell i Hudik ”fast det finns tyvärr inte plats för alla”. Snabbt insåg vi att de som det fanns plats för var de tjejer vi hade åkt dit med trots att de knappt visste vilka Ratata var – inte oss.

Men vi satt med trumf för vi hade körkort. Det vill säga ingen efterfest för oss, ingen efterfest för tjejerna. Vi blev full bil hem. Hoppas Ratata-pojkarna la patiens på hotellet i stället.
Fem bilder blev det. Tre på scenen och två backstage.

Det skulle ha varit i dag det! Tänk en 19-åring som får sitta i logen backstage med sina idoler. Han snackar, skrattar, tar fram kameran och knäpper två (!) bilder för att inte slösa. Bara på Melodifestivalens deltävling i Sandviken tog jag väl femtio bilder i år. Varav tolv på någon Hanna Lindblad med startnummer åtta som jag inte ens tyckte var bra. Alla från vår plats långt, långt bak på läktaren.

Men i Bergsjö med The Mauro Scocco på den tiden, nej, nej, två bilder räckte.
’Mamma i Åre’ innebar att mamma lånat kameran och åkt till Åre med mormor. Hon var väl bättre mamma än fotograf kan man säga. ’Lars Elverstig’ är några bilder på grannpojken i Färila som hjälper min pappa att spika golv på altanen.
’Med mera’ är en luftballong som tydligen flög över Färila.

Skulle den ballongen kommit idag hade jag förmodligen tagit tjugotvå bilder. Eller trettiotvå. Kanske filmat lite också. Och sedan laddat över allt i datorn i en mapp jag aldrig öppnar. Den där sommardagen blev det två ballongbilder. Jag vet inte vad som är bättre eller sämre, jag vet inte om det säger mer eller mindre än tusen ord, bara att det är väldigt annorlunda.

36 bilder. Två helt svarta. Det var sommaren 1984 det.