Innan resan till den internationella feriepraktiken var både jag och min kompis, Malin Hiller, ganska nervösa. Vi skulle åka till Trieste i Italien, vara borta i tre veckor och arbeta på ett slovenskt barnhem. Ingen av oss hade läst italienska och var minst sagt livrädda för att ingen skulle förstå oss. Efter ett tag insåg vi att kunna sitta och prata på bussen utan att någon annan förstod vad man sa inte behövde vara en nackdel.
Nere i Italien bodde vi på barn­hemmet som hette ”Dijaski dom”. Det var också där vi arbetade med att skura golv, torka bord, moppa och sopa trappor och ta hand om tvätten. Att bo i ett eget rum med våningssängar och badrum, var inte helt fel. Barnhemmet stod för alla måltider och behövde vi något eller bara lite hjälp så var det bara att fråga de som arbetade där.

Tålamod med språket
Personalen var väldigt trevliga och tog god hand om oss. De pratade dock ganska dålig engelska så det gällde att ha tålamod från båda sidorna för att göra sig förstådd.
Jobbet var att städa på barnhemmet och vi jobbade mellan klockan 15-20 på dagarna. Det var den varmaste tiden på dygnet så det blev ganska jobbigt och man var riktigt glad när man fick komma upp och ta en dusch.
Vi var borta i tre veckor och på vår lediga tid hann vi med både att se oss omkring och vila. Att bada i havet (salt vatten, kan jag tala om) och åka på upptäcktsfärd med bussen, var väldigt trevligt. Vi lyckades ta oss till slottet i Miramare och en dag stannade bussen utanför ett shoppingcenter. Efter att ha hört Eva Noaksson (på Gävle kommuns arbetsmarknadsenhet och ansvarig för internationell feriepraktik) berätta om att flera av de som varit i Trieste tidigare tagit tåget till Venedig, följde jag och Malin deras exempel och tog oss till den omtalade staden.
Under våra tre veckor såg vi massor av det vackra landet Italien. Vi smakade maten (och glassen) och provade på att ta oss fram med hjälp av några enstaka ord italienska.

Lärorikt
Det var verkligen en upplevelse och jag är enormt glad att jag åkte. Inte bara för att vi hade det otroligt bra utan också för allt man lärde sig.
Att ge sig av och hamna i ett helt nytt land med annat språk och annor­lunda seder är verkligen lärorikt. Att inte ha några föräldrar som kan hjälpa till utan själv vara tvungna att försöka lösa alla problem som kunde uppstå.
Jag och Malin lärde oss att ta stort ansvar och hur fånigt den än låter så växte vi som människor. Att begå misstag men inse att vi kunde lösa dem själva var en verklig upplevelse. Vi lyckades göra oss förstådda och insåg att det inte alltid behövs en mamma eller pappa för att fixa allt, vi klarade faktiskt av det själva.
I början när jag hörde om folk som sa att de växt som människor tyckte jag bara att det var löjligt, vad då växa? Hur svårt kan det vara egentligen? Nu förstår jag vad de menade och det är inte löjligt, det är sant.

Världens chans
Jag vet inte om alla är medvetna om att den här chansen finns, men man ska absolut våga ta den. Det är verkligen värt alltsammans.
Såhär efteråt inser jag verkligen hur mycket jag har lärt mig och hur jag har utvecklats.
Till alla som funderar på att söka internationell feriepraktik, det är en upplevelse, erfarenhet och det är världens chans. Våga ta den.