Hur kom ni fram till namnet Crossfire?
– Haha! Det började som ett skämt för att det lät töntigt! Men sen blev det allvar och nu är det vad vi heter! Vi har haft andra namnförslag men än så länge så heter vi Crossfire.

Hur får ni inspiration?
– Alla i bandet har någonting som tillför någonting både musikaliskt och personligt.

Hur skriver ni er musik, vem är det som skriver?
– Det börjar med att någon har en idé så spånar vi vidare på den. Det är mycket jambaserat. Vi provar oss fram tills vi snubblar över snygga grejer!

Har låtarna något tema?
– Nej. Låtarna är individuella både musikaliskt och textmässigt.

Vart repar ni?
– I plugget och ibland i någon källare, vi repar ungefär en gång i veckan, ibland mer och ibland mindre.

Hur ser det ut med spelningar?
– Vi hade en spelning på Musik­huset i lördags som var väldigt givande. Efter den spelningen har vi fått nya kontakter. För tillfället har vi en preliminär spelning i Umeå. Vi har också kontakt med folk i Stockholm och Lund så vi får se vad som händer här näst.

Hur marknadsför ni er?
– Vi gör inte så mycket. Vi har kompisar som snackar med kompisar och än så länge har vi inte gjort något speciellt förutom att skapa en facebook-grupp. Vi finns ju även på Youtube.

Hur ser ni på framtiden?
– Alltså, det viktiga för oss är ju att ha roligt. Det är en gemenskapsgrej för oss. Det är grymt att spela tillsammans med personer man trivs med. Personer man älskar. Vi vill gärna fortsätta spela efter gymnasiet. Även om någon skulle flytta till en annan stad så borde det gå att fixa.

Är det sant att ni bandkillar har lätt för att få brudar?
– Inga kommentarer. Nästa fråga!

Har ni något roligt eller pinsamt minne?
– Vi hade en spelning och var inne på tredje låten när vi märker att Patrik står och brinner och ingen fattar någonting! Det kanske var en sådan där själv­antändning som sägs inträffa tre gånger per år eller något åt det hållet! Haha! Ingen kom till skada!

Text
Simone Liw
prima@arbetarbladet.se

Foto
Selina Falk Dikici
prima@arbetarbladet.se