Anneli Ekholm är en väldigt engagerad person som brinner för att hjälpa människor. Hon anser att det är bra att hjälpa i andra länder men att vi först måste se oss omkring i Sverige och ta itu med de problem som finns här. Därför träffade vi Anneli för att prata om vårt projektarbete om barnfattigdom med fokus på situationen i Sverige.

Vilka är det som kommer och söker hjälp hos dig?
– Jag har i första hand inte kontakt med barnen utan det är deras föräldrar som kommer hit och söker hjälp. Av de som kommer till mig är så gott som alla svenskar och ungefär 90% är mammor.
– I de flesta fall med ensamstående mammor betalar papporna endast det de är skyldiga till, vilket är underhållsbidraget som är på 1 273kr. Oftast räcker inte de pengarna till för allt ett barn behöver och därför kommer mammorna hit för att de behöver hjälp.

Vilken hjälp kan ni diakoner ge?
– För mig är diakoni att se, handla och lyssna. Vår största uppgift är att tala om konsekvenserna och att finnas till för de människor som behöver hjälp. För oss är det viktigt att bekräfta att man inte är ensam eller dålig för att man har det ekonomiskt svårt utan att det är olika omständig­heter som är orsaken, till exempel att man blivit arbetslös eller sjukskriven.
– Vi försöker uppmärksamma för politiker hur situationen ser ut och vilka konsekvenser till exempel nedskärningar inom olika områden kan ge.
– När människor vi har kontakt med inte har möjlighet att betala sina räkningar kan vi hjälpa till med att ringa till hyresvärdar och elbolag för att skjuta upp betalningen och förhindra vräkning eller att elen stängs av.
– Jag har följt med till Socialtjänsten som stödperson och många har då upplevt att de fått ett helt annat bemötande av handläggaren. Hos oss kan man även ansöka om pengar till nödvändiga utgifter så som mat, medicin och busskort men vi ger alltid ut detta som presentkort för att främja att pengarna används till rätt saker.

Hur drabbas barnen av situationen?
– Det finns barn som stannar hemma från skolan för att skorna har gått sönder och de inte har råd att köpa nya. De kanske heller inte har någon passande jacka när det börjar bli kallt, därför stannar de hellre hemma än att gå till skolan och behöva skämmas. En del föräldrar ser också till att barnen är sjuka när det är dags för friluftsdagar och matsäck ska tas med.

Vad gör du för att lämna arbetet bakom dig när du går hem från jobbet?
–Visst är det tufft att se och tufft att jobba med utsatta människor, men när jag går hem försöker jag att kliva ur min roll som diakon och bli Anneli. För att markera det för mig själv tar jag av mig mitt diakonemblem som jag har runt halsen, det fick jag när jag vigdes till diakon. Halsbandet består av ett kors omslutet av en cirkel och i mitten är det en duva med en olivkvist i näbben, cirkeln symboliserar jorden som omger Jesu kors och duvan kommer med hopp om liv. Dessutom går jag på handledning tillsammans med andra diakoner där vi diskuterar och reflekterar över vad vi möter i arbetet. Det hjälper mig att lyfta av mig det som jag bär på.

Johanna Edvardsson
Agnes Eriksson
Sandra Sjöblom
prima@arbetarbladet.se