Jag drömmer om puder i Kanada. Men fenomenala skidorten Whistler där de alpina OS-grenarna arrangeras i februari kommer att bli så känd att vi håller den utanför detta reportage. I stället beger vi oss mot inlandet och Klippiga Bergen som brukar få ännu mera snö. Här finns charmiga små skidorter som har fått kultstatus som några av världens bästa platser för åkning i meterdjup pudersnö.

Svenske Thors Sun Peaks

Första stoppet är nybyggda skidkonceptorten Sun Peaks. Sympatiske Thor Grundell jobbar som ideell skidguide efter en lång karriär som egenföretagare av presentartiklar.

– Jag och min fru gillar äventyr så vi provade att flytta till Vancouver på 70-talet. Senare fann vi semesterhuset här uppe i Sun Peaks. Följ mig, säger Thor på sin fortfarande skönt klingande göteborgska accent och försvinner nedför backen som ett jehu med urstark kropp.

Han guidar oss genom det mysiga systemet som fick ett uppsving då Kanadas motsvarighet till vår Ingemar Stenmark – Nancy Greene som vann världscupen 1967 och OS-guld i storslalom 1968 i Grenoble – flyttade hit och gjorde orten känd. Sun Peaks backar är speciella eftersom man har lämnat kvar utspridda granar i vissa pister, vilket gör åkningen sagolikt naturskön då vi glider ner i långa svepande svängar genom glesad skog.

Revelstoke – nästa Whistler?

Klippiga Bergen skymtar långt bort. Vi är tio resenärer i researrangören Langleys minibuss som når Revelstoke sent på kvällen. Orten erbjuder 1 700 meters höjdskillnad med bara två liftar i enbart svart backe. Många köper hus här och tror att detta ska bli Kanadas nya Whistler. Steve Parsons arbetar med att bygga ut skidsystemet och visar oss en hiskeligt brant pist, som känns som att den aldrig ska ta slut. Mjölksyran hettar i låren:

– Det är till och med för brant för att arrangera world-cup störtlopp här. Vi har inte tillräckligt med flacka partier, förklarar Steve.

Lars Edholm från Stockholm har åkt hit tillsammans med sin son Niklas. Lars är lite besviken på den ibland enahanda maten i få pistrestauranger – och med snömängden:

– Det ska ju vara så mycket snö i Kanada sägs det. Fast i Whistler var det ju inte så mycket, konstaterar han.

Dumpet i Kicking Horse

Desto mer tur att nu, efter fem dagars strålande solig skidåkning i Whistler, Sun Peaks och Revelstoke, börjar det att snöa – rejält. Vi åker vidare genom snöyran i minibussen mot gamla gruvorten Golden. Någon mil därifrån har man byggt Kanadas kanske charmigaste skidsystem med det häftiga namnet Kicking Horse. Under natten vräker snön ner. Dumpet alla så innerligt väntar på, är äntligen här. Vi får skotta oss in i bilen på morgonen och tror knappt att det är sant.

– Yipppppppiiiieeee! Är du också sjuk i dag från jobbet, skrattar en kille till en kompis i morgonens liftkö som växer allt längre eftersom man inte har hunnit säkra området genom att spränga bort potentiella laviner och skotta rent efter nattens tunga halvmerdjupa snöfall av stora tunga snöflingor.

De breda hyrskidorna flyter nästan ovanpå den torra snön och man landar som i bomull i svängarna i den rena ospårade halvmeterdjupa nysnön. Är vi mitt i en vit sagodröm?

Episk upplevelse

Morgonen är tyst, som att alla euforiska åkare bara vill njuta mitt i nuet i detta naturens vinterunder. Längre fram på dagen när molnen börjar spricka upp hörs allt fler glädjetjut från den redan uppspårade bergssidan Redemtion Ridge. Dagen blir en orgie i det alla skidälskare hela livet längtar efter. Mjuka pudersvängar runt granar vackert tyngda av decimetertjocka snösjok.

Skickliga och passionerade puderåkaren Rikard Sultan är 23 år och har oändligt med kraft i låren denna dag. Han är guide på denna tiodagarsresa Ski across the Rockies och har kramat ur ett sent sista åk, stapplar svettig och snöig in i pistbaren Peaks grill. Lyckligare ögon har man nog aldrig sett.

– Heeeeelt underbaaaart. En episk upplevelse! Detta var vinterns bästa dag. Jag är så oootroligt lycklig!!

Andreas Strömberg/TT Spektra