– Salam, where do you come from? Welcome to Egypt!
Man hinner höra det här många gånger i Kairos kaos, nästan alltid följt av ett varmt leende och kanske ett handslag. Och det bjuds på te i tid och otid – utan förväntningar om att vinna något på det. Gästfriheten är djupt rotat.

Mäktigt
Kairo täcks av ett fint gråbrunt damm och på de platta taken ligger små sandhögar hopdrivna i hörnen efter sommarens stormar. Trafiken står stilla på gatorna och grönområden existerar knappt – de få som finns har oftast inträde, vilket gör dem folktomma. I ett land där mångas månadslön räknas i någon hundralapp finns det annat som är viktigare att lägga slantarna på.

Det finns två måsten i Kairo – pyramiderna och Egyptiska museet. Museet är fyllt av remarkabla skatter, där Tutankhamons guld är en höjdpunkt. Men de många naturtrogna, målade skulpturerna av människor som verkat för över 4 000 år sedan, kvinnor och män som vi ofta känner till namnet, väcker nog starkare känslor.

Alla har vi sett den på teve – Cheops pyramid, världens största. Ändå är det en euforisk känsla av att stå där med den 140 meter höga stengiganten framför sig och den aningen mindre Chefrenpyramiden strax bakom. Miljontals stenblock lagda på varandra med stor precision för 4 500 år sen.

Att vandra bland pyramiderna ute i öknen är behagligt och som gjort för kontemplation. Kamelryttare och drickaförsäljare som dyker upp kan vara rätt tjatiga, men ett nej tack och ett leende funkar oftast fint om man inte är intresserad.

Men när dessa två givna sevärdheter klarats av är det dags att upptäcka den i längden mest spännande delen av staden – Kairos gamla stadskärna, innanför de numera delvis rivna stadsmurarna. Här finns Kairos väldiga basarområde, där folk och fä trängs bland varor, smuts, koranskolor, imponerande moskéer och palats och så alla tehus med sina obligatoriska vattenpipor.

Varje skrå har sin gatstump. Titta in hos dem som gör festlyktor och dem som tillverkar slaktbänkar, shoppa på den väldoftande kryddsouken och ta fina foton på tältmakarnas gata.

Bortsett från turistbasaren nära Al Azharmoskén får man gå i fred – förutom de glada hälsningarna förstås. En bra karta är guld värd, men att gå vilse kan faktiskt vara kul – folk visar gärna vägen, eller så hittar man en större gata med taxibilar efter ett tag.

Med buss tar färden de elva milen till El Sokhna och Röda havet, längs den spikraka fyrfiliga motorvägen genom öken, ett par timmar – halva tiden i Kairos myller, sen tunnas trafiken ut.
El Sokhna var till för några år sen bara en mindre hamn, placerad så nära Kairo som det var möjligt. Men nu har det vuxit upp två klungor med fina hotell, en mil norr och en mil söder om hamnen. Någon stad, eller ens en by, finns inte i närheten av hotellen. Vi testade Mövenpick – elegant, med egen sandstrand och snyggt poolområde alldeles vid havet, där en flock vilda delfiner har lekskola varje eftermiddag.

Förutom att bada, blicka ut över hav och karga ökenberg finns här nästan inget annat att göra. Jo, att äta gott förstås. Att ta med en god bok är perfekt, solen skiner (nästan) garanterat och vilan är total.

Helt perfekt efter de intensiva dagarna i världsmetropolen Kairo.

Johan Öberg/TT Spektra
feature@ttspektra.se