Pingyao – en kinesisk tidsmaskin
Relaterat
Artikelbilder
SOM FÖRR. Fruktstånden kantar de gamla gatorna.
EN TOLK BEHÖVS. Människor är varma och nyfikna i Pingyao och vill gärna höra ens livshistoria. Det underlättar om man har kinesisk tolk.Fotograf: Hanna Sistek
Fakta
Pingyao
Resa dit
• Flyg Stockholm–Peking tur och retur från 4 200 kronor och uppåt. Nattåg från Pekings Västra station för 150 kronor, tolv timmar och sedan autoriksha två kilometer från stationen. Eller flyg Peking-Taiyuan, en timme och buss till Pingyao, två timmar. Passar även bra som stopp efter terra-kottaarmén i Xian, sex timmar bussresa bort.
Bo
• Vandrarhem är billigt, från 35 kronor natten i sovsal, och de flesta har trådlöst internet samt lånedatorer, till exempel Yamen Youth Hostel. Hotell i mellanklassen som Pingyao Zheng Jia Lodge eller Tianyuankui Folk Guesthouse, http://www.pytyk.com, kan kosta 200–450 kronor för dubbelrum.
Kommunikationer
• Man kan ta sig överallt innanför murarna till fots, men det går även att åka elbil, autoriksha eller att hyra cykel. Buss går till sevärdheter utanför staden.
Museumpass
• Giltigt i två dagar, kostar 130 kronor, och gäller för att komma upp på ringmuren och till stadens 18 museer. Den som vill ha guidning kan hyra Mr. Lius tjänster från Harmony Guesthouse.
Valuta
• Yuan. 1 SEK= cirka 0.9 yuan.
Det finns få bankomater för internationella visakort i Pingyao, så ta med kontanter.
Prisnivå
• Cirka 1/3 av svenska priser. En Big Mac kostar 13 kronor.
Mat och dryck
• Kända för sin speciella canelloni-formade pasta, bergsnudlar, som serveras ångade från små korgar. Katt-öron nudlar. Saltad fem-kryddors biff, vilda grönsaker.
Middag kostar från tjugo kronor och uppåt, per person. Öl kostar från fem kronor och uppåt.
Shopping
• Det finns mycket fint gammalt hantverk, billigt.
Klimat
• Medeltemperatur: 20 grader i juli och minus fem i januari. Fastlandsklimat, i juli och augusti regnar det.
Turistsäsong
• Sommaren. Vill man undvika värsta trängseln är hösten ett utmärkt alternativ. Då hålls även en internationell fotofestival i mitten av september.
Resenärer
• Allt ifrån globala ryggsäcksturister till inhemska pensionärsgrupper.
Invånare
• Kina har 1,3 miljarder, Pingyao som stad har 450 000, men endast 35 000 bor innanför ringmuren.
Språk
• Mandarin och lokala dialekter. Hotellpersonalen talar engelska, men annars är det svårt. Be att få din destination nedskriven på kinesiska för att visa taxichaufförerna.
Internet
• Finns på de flesta vandrarhem, hotell och många kaféer.
Visum
• Turistvisum för upp till tre månader, single entry, kostar 600 kronor och ansöks om vid kinesiska ambassaden i Stockholm eller konsulatet i Göteborg.
Mer info
• http://www.kinaportalen.se, http://whc.unesco.org/en/list/812, http://www.chinahighlights.com/pingyao/, http://www.travelchinaguide.com/cityguides/shanxi/pingyao/
Pingyao tillhör Kinas kulturella pärlor, en nattligt tågdunk från Peking. Att stiga igenom ringmuren som omgärdar den världsarvsskyddade stadskärnan är som att åka tidsmaskin.
Här cyklar invånarna runt på de stenlagda gatorna och husen andas historia. Stadens rötter sträcker sig tillbaka till 1300-talet med välbevarade, tidstypiska hem från både Ming och Qing-dynastin. Det var framför allt under 1800-talet som staden blommade ut. Då grundade Li Daquan Kinas första bank här. Han var en framgångsrik färghandlare vars handelshus växte så det knakade. För att slippa hantera alla kontanter introducerade han ett system av checkar och konton som utvecklades till Rishengchangs finanshus 1824. I dag är det omstöpt till museum och hör till stadens största attraktioner.
Kinas Wall Street
När kejsardömet föll 1911 skiftade landets ekonomiska tyngdpunkt till Shanghai och Hongkong, och Pingyao föll i törnrosasömn.
I dag kantas huvudgatan, tidigare kallad Kinas Wall Street, av hantverksbodar, gallerior och turistaffärer. Ett hål i väggen tillverkar söta tygskor som säljs på plats. Luften förför med nygräddade kakaromer från ett av stånden.
Regnet duschar de åldriga huskropparna och besökarna fyller gatorna med färgglada paraplyer. Stadens många museer kantar trottoarerna. Det är häftigt att utforska de många innergårdarna, rutschkanetaken och snickarglädjen från svunnen tid. Man kan lätt leva sig in i hur livet måste ha varit förr, med hårda vintrar – därav de ugnsvärmda sängarna – samt få smak av gamla interiörer i möbelmuséet och av landets själsliga tillstånd i templet. Det senare ger en smärre chock, med figuriner som hugger, sågar och på allehanda andra sätt har ihjäl syndiga själar.
Den lilla pärlan till stad är perfekt att utforska i en till två dagar, vilket kostar 130 kronor i museuminträde. Då ingår även tillträde till ringmuren, som med fördel kan upplevas under en 45-minuters riksha-tur.
Efter ett tag börjar dock museerna – vars interiör snarare än utställningsmaterial gör dem värda att besöka – att kännas repetitiva och jag börjar vandra de många bakgatorna i sällskap av en nyfunnen kinesisk väninna.
Här leker barnen, kvinnor kavlar sötebröd för försäljning, familjer äter middag. Livet går sin gilla gång. På teatern, som visar en dansföreställning varje kväll, träffar vi en ung sommarjobbare som sparar pengar till nästa ryggsäckstripp. Hennes pojkvän dansar i kvällens uppsättning och de är vänliga nog att guida genom slingriga gränder till kvarterets mest prisvärda restaurang. Där dukar husmor fram fat efter fat med lokala specialiteter; ångade bergsnudlar, soppaliknande kattöron-pasta i kött- och grönsakssås och fruktsoppa till efterrätt, som vi alla delar på typiskt kinesiskt manér.
De röda lyktorna
Tyvärr är språket som alltid en akilleshäl i Kina; att hitta någon som talar engelska är svårt.
När natten sänker sig över Pingyao tänds dess röda lyktor som pryder gatorna och skänker varm stämning. Enligt Zhang Yimous film ”Den röda lyktan” som spelades in här markerade dessa hos vilken fru som mannen i huset skulle tillbringa natten.
På tågresan tillbaka till Peking bjuder Shanxhi-provinsens bergskedja Wutai Shan på andäktiga vyer.
