Hallå – hur mår vi egentligen?
Relaterat
Artikelbilder
Ola Liljedahl är frilansskribent och nås på ola@ordklotet.x.se.
I det gamla samhället fanns en tid när alla telefonsamtal började med ”Hur mår du?”. Sedan kom mobilen och vi vrålade ”Var är du?” i stället. Eller ringde man kort och gott för att meddela var man var. Hade man täckning på något konstigt ställe blev man nämligen så lycklig att man bara måste få berätta:
”Jag sitter i LIFTEN i Ååååre”, ropade man i luren.
Alternativt:
”GISSA var jag sitter?”
”Vet inte!”
”I LIFTEN i Ååååre.”
Fast bäst var förstås när den andra ringde.
”VAR är du?”
”Du kommer inte att tro det. I LIFTEN I ÅRE!”
Man skrek alltid i de första mobilerna. Magin att det hördes ändå vågade man inte riktigt tro på. Att kunna prata i en telefon som inte var fastkedjad i väggen var revolutionerande. Vi hade dock haft en försmak av det i några år då vi i en trea på Södra Slottsgatan hade, ta-ta-ta-taaaaa, en förlängningssladd i dosa. Tio meter. Elva om man tänjde.
Med den kunde man gå omkring och prata i lägenheten. Sedan kunde man bråka om man skulle snurra in den i dosan efter varje samtal eller låta sladden ligga – trots att dammsugaren trasslade in sig i den.
Det var lite high tech att kunna säga ”Vänta, jag ska gå in i andra rummet”.
Någon förlängningssladd som räckte till Afrika fanns dock inte.
Mitt största riktiga mobila magic moment var just där när skådisen Johan Ulveson ringde mig för att boka in en intervjutid och naturligtvis började med att fråga ”Var är du?”.
”På GodahoppsUDDEN”, ropade jag.
”I AFRIKA!” skrek han tillbaka.
”JA, LÄNGST NER PÅ KARTAN.”
”HAR DU TÄCKNING DÄR?”
”JAAAA…”
I dag inser jag det märkliga i att folk runt omkring inte ens tittade upp på Gävlebon i kortbrallor som stod där och skrek. Men, förstås, han pratade ju i telefon. Klart han ropade då. Det var ju en mobil.
Alla kunde på den tiden dra sina bästa historier om var de stått eller gått när de pratat i mobil. Mer sällan hur de mått. Men när jag smyglyssnar på dagens unga, de som tycker det är konstigare när de ser en telefon med sladd, märker jag att de ofta börjar med ”Hur mår du?”.
Så cirkeln är kanske på väg att slutas.
I den mån de nu pratar i telefon och inte bara sms:ar. Och i den mån de bryr sig om hur andra mår. På sms knappar man en glad gubbe-symbol för att visa hur man själv mår – men det finns ingen enkel symbol för att fråga hur andra mår.
Det är möjligt att det säger något om det nya samhället.
